Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Elis Malmeström, Linnés religionsfilosofiska betraktelser i företal och inledningsord till Systema Naturæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS RELIGIONSFILOSOFISKA BETRAKTELSER 2 C)
Det tredje stycket »Tanto igitur... Miraculo colitur» ären
omstuvning av ett ställe hos Seneca i über VI: IV. Stället lyder hos
Seneca i översättning: »Men vad, frågar du, blir då priset för
ett sådant arbete? — Det pris, som överstiger alla andra,
naturens kännedom. Ty någon bättre användning av denna
kunskap finnes ej — ehuru den har många praktiska lärdomar med
sig — än att den visar människan storheten av den i tingen
uppenbarade naturens väsen1; och då sker studiet ej med tanke
på lön utan på grund av den undran, som den uppväckt.»
Liksom det tredje är även det fjärde stycket ord för ord
näranog taget ur Quæstiones, nämligen ur liber VII: XXX—XXXI.
Ordningen är något omkastad. Från slutorden på stycket XXX
gör Linné ett hopp in på stycket XXXI, där han tager några
meningar och så åter gör ett hopp till ett nytt lån. Jag
meddelar i översättning följande delar av den latinska texten, som
noga motsvarar, vad Linné lånat: VII: XXX Quam multa.. .
visendus est. VII: XXXI Quam multa . .. reservantur. XXXI
Rerum natura . . . clausa sunt. »Hur många ting [eg. kroppar]
finnas ej därjämte, som aldrig ses av mänskliga ögon. Det är
heller ej för människan, som Gud skapat alla ting. Men Han,
som leder dem alla, som upprättade och grundade hela denna
värld och omgav sig med skapelsen, och som är den större och
bättre delen av sitt verk, Han är oåtkomlig för våra ögon, Han
kan blott förnimmas av tanken . .. Hur många djur ha vi ej
lärt känna först i våra dagar? Och många, som äro okända
av oss, kommer ett kommande tidevarvs släkte att känna.
Många upptäckter äro sparade åt kommande sekler, då minnet
av vårt har råkat i glömska. .. Naturen upplåter ej på en
gång sin hemlighet. Vi tro oss invigda, men vi befinna oss på
förgården. Dessa hemligheter äro ej tillgängliga hur som helst
och för alla; de äro undan förda till och inneslutna i
helgedomens inre.» Redan av översättningen, men ännu mer av latinet
framgår Linnés direkta beroende av Seneca. Om detta sträcker
sig även till andra ord av INTROITUS kan jag trots uppmärksamt
1 Stöd åt denna tolkning ger Clarke and Geikie, Physical Science in the
Time of Nero, being a translation of the Quæstiones Naturales of Seneca,
London 1910, pag. 230, fotnoten. En ordagrann översättning, ger ej här bra
mening. Människans uppgift vore då att genom naturkunskapen betrakta
ocli lära känna sin egen »magnificentia». Linné skriver ju i känsla härav
i 4 originalupplagan 1758 »magnificentia sua», men ändrar det i deri av 1766
till »sui», tydligen efter att ha rådfrågat Seneca.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
