- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugufemte årgången, 1925 /
13

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Elis Malmeström, Linnés religionsfilosofiska betraktelser i företal och inledningsord till Systema Naturæ

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LINNÉS RELIGIONSFILOSOFISKA BETRAKTELSER 2 C)

genomtränga och så påverka varandra. De båda lättare
elementen, främst elden, äro verksamma, formgivande. Utan att
kränka kausalitetens lagar och bryta den därav betingade
utvecklingen leda de densamma mot eldens, det är samtidigt
förnuftets allt omfattande mål. Härav synes, att sden enhetliga
världskraft, som stoikerna kalla både Gud och Natur, till sitt
väsen är elden*. Med eld menas dock här skapande,
konstnärlig eld (7rüp tsyvr/öv). »Blott i denna högre mening
överensstämmer gudomen med elden.» (Windelband.) — Av denna korta
antydning förstår man dock, hur lätt för stoicismen element,
natur och Gud gledo ihop. Linné hänger, som vi senare få
tillfälle visa (s. 23 ff.), mer än man skulle kunna tro, fast vid denna
gamla, under upplysningstiden helt ovetenskapliga uppfattning.
Vi ha f. ö. redan mött den i punkt 6 och 7 i OBSERVATIONES IN
REGNA III NATUKÆ. Det finns två skilda slag av föremål,
elementen, de grundläggande, och naturföremålen, med bortseende
från skapelsens och fortplantningens lagar bildade pä ett
oförklarligt sätt. — Vi återgå emellertid till stoicismen. Trots sin
utgångspunkt bäres den således i alla riktningar av en klar
ideell, amaterialistisk intention. Detta är den inre, logiska
motsägelse, som spränger den teoretiska ramen, men ger åt
stoicismen dels dess allmänna betydelse som världsåskådning, dels
dess inre halt. Genom sin utgångspunkt materialistiskt bunden
söker den dock mer än tingens kausala förklaring; den finner
dem ändamålsbestämda icke genom vad de äro utan genom
den riktning, varigenom de brukas. På samma sätt inom etiken:
affekterna bliva sinnelagets tjänare. Eftersom de kunna, så böj-a
de bliva det. Men genom att så söka förena det kausalt
betingade och det ändamålsenliga brottas stoicismen med tvä
problem: teodicéns pä det teoretiska, autonomins på det sedliga
området. Men intet av dessa problem utesluter tanken på Guds
existens, tvärtom, de postulera den båda två. Visst är, att den
tillhör stoicismen. Hurudant är då Stoas gudsbegrepp? Vi ha
redan varit inne på svaret, då det i anslutning till det finaste,
andligaste elementet talades om Gud som skapande eid, d. v. s.
världsförnuft. Ur denna grundkonception härledes sedan allt hos
Gud. Vi följa här närmare Seneca. Gud är Creator omniscius
et omnipotens, allvis och allsmäktig Skapare. I allvisheten ligger
den stoiska försynstanken. Därigenom blir bestämningen »vis»
väl så viktig som den om allmakten. Världen är väl ordnad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1925/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free