- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugufemte årgången, 1925 /
14

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Elis Malmeström, Linnés religionsfilosofiska betraktelser i företal och inledningsord till Systema Naturæ

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 O

ELIS MALMESTRÖM

men den är ej blott ett glänsande samspel av olika orsaker, utan
även platsen, där förnuft och mening samla dessa och härska.
Sådan världen är, kan den ej ha uppstått av en tillfällighet ur
kaos, kan ej vara resultatet av atomernas blinda lek med
varandra. Guds väsen trycker sin förnuftiga stämpel på skapelsen
och tingens ordning. A andra sidan — varthän leder Gud allt?
hur ser livets mening ut? Seneca kan ej giva ett
tillfredsställande svar. Men vi få genomforska allt och söka i mörkret,
utan full visshet att finna, och dock ej utan hopp, nec cum fiducia
inveniendi, nec sine spe (VII: xix). Därför blir också Gud hög,
oåtkomlig, på visst sätt en okänd Gud, vars anletsdrag mer än
dunkelt återspeglas i världens spegel, där blott två drag kunna
läsas: allvishet och allmakt. Vad blir då människans uppgift?
Här svarar Seneca och Linné instämmer med sitt nära nog
ordagranna citat: den uppgift, vars resultat övergår allt annat,
nämligen att studera naturen för att att få kunskap om den.1
Svaret är för Linné mer än ett försök till lösning av ett
svårt problem, det innehåller i själva verket ett
arbetsprogram, som Linné med djupt intresse omfattade. I detta,
som alltså utgjorde ett förberedande svar på den stora frågan
om människans uppgift i livet, låg också en maning, vädjande
med sitt excelsior till varje tänkande och forskande
människa. Och just i detta möta vi något av Linnés mest
lidelsefulla patos, det brinnande intresset att tränga in i naturens
hemligheter. Men därunder glömmer han aldrig, att det icke
är honom beskärt att tränga in i naturens allra heligaste. Med
en hisnande känsla av att den, som såge in i själva
livskällan, såge Gud, erkänner han sig dock, fastän han vet, hur
mycket som återstår att veta, vara bland alla människor särskilt
gynnad, då det förunnats honom, att djupare än någon få koxa
in i Guds dolda rådskammare. Således: när Seneca talar om,
hur mycket, som återstår för mänskliga ögon att upptäcka, hur
Gud är oåtkomlig för våra yttre sinnen, och hur vi befinna oss
på förgården till naturens tempel, så kan Linné instämma häri.
Men bakom Linnés instämmande står naturligtvis ej såsom hos
Seneca den stoiska filosofin som teoretisk motivering. Linné
var i filosofiskt avseende en tämligen fördomsfri eklektiker —
om man nu alls skall använda ordet filosof om honom — som

1 Jfr punkt 8 i Observationes in Regna III Naturæ i Systema
naturae från år 1755.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1925/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free