Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Elis Malmeström, Linnés religionsfilosofiska betraktelser i företal och inledningsord till Systema Naturæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
ELIS MALMESTRÖM
IV. Deus, Mundus, Homo.
Efter introitus följer i originalupplagorna av 1758 och 1766
(liksom i Gmelins upplaga) stycket imperium naturæ med
följande underavdelningar Deus, Mundus, Astra, Elementa,
Tei.lus, Naturalia, Homo, Sapientia, Methodus, Nomina
och scientla. Endast de, som verkligen ha religionsfilosofiskt
innehåll, bliva här föremål för undersökning.
i.
Först stå här Linnés kända, ståtliga s. k. inledningsord:
DEUM sempiternum, omniscium,
omnipotentem, (expergefactus) a tergo
transeuntem vidi & obstupui! legi
aliquot Ejus vestigia per creata
rerum, in quibus omnibus, etjam
minimis (in minimis), ut fere
nul-Iis, quæ Vis! quanta Sapientia! quatn
inextricabilis Perfectio! Observavi
Animalia inniti vegetabilibus,
Vege-tnbilia terrestribus, Terrestria telluri;
Tellurein dein ordine inconcusso volvi
circa solem (circum S —ni), a quo
vitam niutuatur; Solem demum circa
axin gyrari cum reliquis Astris,
sys-temaque Siden/m, spatio & numero
vix (non)definiendum,mediante motu
in vacuo nihilo suspensum teneri ab
incomprehensibili Movente primo,
Ente Entium [(a) Aristoteli.], Caussa
caussarum, Custode Rectorique
uni-versi, mundcmi hujus operis Domino
&■* Artißce. Vis illud Fatum vocare,
non errabis, est ex quo suspensa sunt
omnia. Vis illud Naturam vocare,
non errabis, est ex quo nata sunt
omnia. Vis illud Providentiam
vocare, rede dices, est cujus cotisilio
mundus actus suos explicat [(b)
Se-nec. quæst II: 45, hoc respectu, sed
caute, ne effectus sumatur †ro caussa.];
totus est Sensus, totus Visus, totus
Auditus, totus Anim.e, totus Animi,
totus Sui; hujus Exter a indagare
»Jag såg (gripen av vördnad) den
oändelige, alwettande och alsmächtige
Guden på ryggen, då han gick fram,
och jag hisnade! Jag sporade äfter
Hans fotsteg öfver naturens fält och
märkte utur hwart enda. äfwen i dem
jag näppeligen kunne skönia, en
oän-delig wishet och macht, en
outran-sakelig fullkomlighet. Jag såg där,
huru alla Diur underhöllos af
wäx-terna, wäxterna af jorden, jorden al
jordklotet; huru jordklotet wälfdes
natt och dag kring Solen, som gaf
det lif; huru Solen med Planeter och
Fixstiernor rollade liksom på sin axel,
till ett obegripeligt antal och
oände-lig widd, samt uppehölles uti sitt
tomma intet af den obegripeligt första
rörelsen [primum movens\, altings
warelse (a), alla orsakers driffiäder
och styresman, denna werdenes Herre
ocli Mästare. Will man kalla honom
Öde [Fatum], så felar man intet, ty
all ting hänger på hans finger; will
man kalla honom natur, så felarman
ock icke, ty af honom är allting
kommit; will man kalla honom Försyn,
säger man ock rätt, ty äfter hans
wink och willia går alt. (b.) Han
är helt och hållen Sinne; hehl och
hållen Syn; helh och hållen Hörsel:
han är siähl, han är sinne, och Han
är endast sin egen! Ingen mensklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
