Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Elis Malmeström, Linnés religionsfilosofiska betraktelser i företal och inledningsord till Systema Naturæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O ELIS MALMESTRÖM
Jorden — ofruktbar (sterilis)
Vattnet — omfattande, befruktande (concipiens)
Luften — skapande (generans)
Elden — livgivande, besjälande (vivificans).
Det är ju inte precis vårt sätt att betrakta »elementen».
Om vi tala om dessa, alla sammansatta och intet enkelt, är
det inte så, som Linné här brukar dem. Jorden är för oss ej
steril, den är snarare den fertila principen. »Moder jorden»,
»skötet» frambringar och skänker liv. Ja, det menade nog
Linné i vanliga fall, men icke när han som här talade stoiskt
tungomål. Den måste omfamnas, göras skapande, besjälas av
de övriga elementen. Ty, såsom synes av schemat härovan,
ett element har värde efter sin förmåga att genomtränga
de andra, väcka och skapa liv. Attributen äro ju hämtade
från ett bestämt fysiologiskt område (sterilis, concipiens, generans
och vivificans). Jorden har enligt denna uppfattning mest
massa, minst liv, elden tvärtom, de övriga proportionellt efter
sin ställning i systemet. Naturföremålen ha massa eller liv,
allteftersom olika element i dem ingå. Det är alltså den
stoiska uppfattningen om materien, som här går igen. Men
därigenom, att ett element kan besjäla ett annat, betraktas i
själva verket olika slag av materia som olika slag av kraft.
Materiens begrepp hypostaseras till kraftens under det materien
själv spiritualiseras. Genom teoretisk slapphet och oförmåga
att begränsa och bestämma begreppen sker en förskjutning, som
för med sig, att den livgivande principen, det lättaste elementet
i själva verket fattas som ande. Detta element har alltså de
tyngre, trögare i sin tjänst. Därmed är plats beredd för ett
teleologiskt betraktelsesätt, som heller icke dröjer att inställa
sig. Svårigheten att helt stryka den uppfattning, som i
tillvaron söker mening, jämte behovet på ett högre kulturstadium
att grunda den sedliga viljans autonomi, tvingade in idealismen
i det stoiska schemat. Då så skedde, fann sig också
kristendomen, trots väsentliga skillnader f. ö., i åtskilligt befryndad
med denna religionsfilosofiska, praktiskt själavårdsarbete
drivande riktning.1 Av liknande skäl har även i en senare tid,
1 Jfr de kända standardverken i kristen dogmhistoria och sociologi av A.
Harnack, F. Loofs, E. Troeltsch m. fl. — Ett egendomligt, direkt inslag i
Nya testamentet från den stoiska elementläran ha vi i 2 Petr. 3: 10: aioi^àa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
