Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Elis Malmeström, Linnés religionsfilosofiska betraktelser i företal och inledningsord till Systema Naturæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
ELIS MALMESTRÖM
ende av Stoas elementarlära icke varit överflödig. Det ljus,
de senare upplagorna kasta över problemet, är i högsta grad
vägledande och klargörande.
VI. Scriptura Sacra.
Det kan ju synas som vore det föregående skrivet »med
särskild hänsyn till» Linnés beroende av Senecas Quæstiones
naturales. Meningen har dock varit, att på varje punkt i
undersökningen finna det tankekomplex, varpå Linnés uttalanden
vilar. Oftast ha vi då nödgats gå till redan färdiga sådana,
vilkas ursprung det legat utanför vår uppgift här att spåra upp.
I några fall ha vi måst gå direkt till litterära beroenden, främst
antika. Det finns dock andra, som blott som hastigast berörts,
nämligen bibliska. Då Linné rör sig med bibliska citat, rör
han sig helst på gammaltestamentligt område och där nästan
uteslutande med den s. k. vishetslitteraturen. Det är också
fallet i Systema nat. I de tre första upplagorna citerar Linné
på latin psalmen 104: 24 och det på ett påfallande tydligt sätt.
I de båda fjärde upplagorna bliva bibelcitaten flera. Först då
och särskilt synligt på titelbladets baksida det nämnda.1 På
baksidan av det blad, där dedikationen till Tessin står att läsa,
finnes ordet i psalmen 147: 5. Efter Ratio editionis följer så
det djupt personliga språket ur psalmen 71: 17: »Deus, docuisti
me a juventute mea et usque nunc pronunciabo mirabilia
tua.» Mellan INTROITUS och IMPERIUM nat. har Linné satt
psalmen 92:6—7, mellan detta senare och Regnum animale
psalmen 145:4—6.2 Slutligen står efter Regnum animale
psalmen 66:3, men blott i upplagan av 1758. De fyra sista citaten
äro, liksom det första, på latin, tryckta med större stil än den
löpande texten, fristående och utan annan ursprungshänvisning
än David för ett par.
Varför har Linné tagit med dessa bibelcitat? Först och
1 I 4 originalupplagan 1766 hänvisas felaktigt till psalmen CHI: 24, skall
vara CIV: 24.
2 Som Linné dock synes i någon mån, enligt en av honom ofta brukad
licentia poetica (et scientifica) ha format om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
