Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Maria Cronquist, Teologfrekvensen i Sverige efter 1830 - III. Teologfrekvensen - 1. 1830—40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEOLOGFREKVENSEN I SVERIGE EFTER I 830 I 5 I
sakad att fylla de värsta luckorna, när det gällde studenternas
exegetiska och dogmatiska kunskaper. Ödmann satte sig
emellertid konsekvent emot såväl en utvidgning av kurserna för
seminariet som viss inträdesprövning, vilket föreslogs från Lund.
Lärarkrafter saknades och elevmaterialet var i Uppsala talrikt,
men av dålig kvalitet. »Inventionen är från biskop Faxe»,
skriver Ö. 1818, »som i Lund har kanske 20 à 30 seminarister,
då jag har 150.»1
Man levde fortfarande på den fiktionen, att de teoretiska
kunskaperna förefunnos, när prästkandidaterna anlände till
universitetet, Seminarium »åsyftar blott att practice använda det
man lärt2.» Och Uppsalaseminariets förste adjunkt, Erik
Bergström, träffade alldeles säkert rätt i sin kritik: »Inrättningens
alla förmenta brister låta, efter min tanke, helt enkelt reducera
sig till en enda: den att alla Seminaristerna der måste
behandlas såsom liberi studiosi, ehuru en stor del af dem förut borde
undervisas såsom Skolgåssar»,3 Inte ens elementarbildning i
teologi förefanns.
Efter att ha utsatts för synnerligen skarp kritik4 — varje
skoldiskussion gav exempel härpå — ersattes
seminarieinstitutionerna av praktisk-teologiska övningskurser, samtidigt med
att den teoretiska undervisningen helt övertogs av de teologiska
fakulteterna och gjordes obligatorisk för prästkandidaterna.
Detta skedde i och med 1831 års stadga för teologiska
examina. Centraliseringen av de teologiska studierna är därmed
slutförd och teologiska universitetsstudier för första gången
obligatoriska för det svenska prästerskapet.
Nämnda förordning stadgar, att »hvarje theologiæ
studiosus» skulle, »innan han i det domkapitel, hvarunder han kom-
rum äfven på andra ställen.» Cit. eft. Handlingar, sid. 108 f. Likaså Tegnér
t. Agardh d. 20 febr. 1837: >Du, jag ocli Wingård och kanske några andra
biskopar upprätthölle troligtvis prästbildningen till en början i vårt stilt,
men snart ledsnade vi vid besväret, och huru skulle det gå när vi blifva
äldre?» Cit. eft. Rodhe, sid. 188, not. 1.
1 Brev. till Wallmark d. 19 nov. 1818. Cit. eft. Wijkmark 259.
2 Brev fr. Ödmann till Wallmark d. 16 dec. 1823, cit. eft.
Wijkmark 259.
3 Brev t. ärkeb. Lindblom 15 nov. 1818. Cit. eft. Wijkmark, sid. 255, not 6.
4 Agardh ansåg prästbristen vara årsbarn med seminarierna och ha
förvärrats genom 1831 års stadga, ehuru A. som bekant hade sitt eget förslag
till lösning av problemet. Handlingar, sid. 17. Jfr Tegnér, cit. föreg, sida, not 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
