Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Maria Cronquist, Teologfrekvensen i Sverige efter 1830 - III. Teologfrekvensen - 2. 1840—60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEOLOGFREKVENSEN I SVERIGE EFTER I 830
I 5 I
lika en god exponent för de problem, som rörde sig inom deras
kretsar.
Ignells presentation av Schleiermacher, striden om Strauss’
»Leben Jesu», som också knöt sig till I:s namn, samt Fredrika
Bremers »Morgonväckter» i början av 1840-talet1 gåvo genklang
i pressen, och att saken varit under debatt kan man se av
ekot i 1840-talets prästmötesförhandlingar.2 Men man ser icke
någon allvarlig fara däri. Svenska folkets kärna är oberörd av
dylika lärdomsväder. Strauss’ ståndpunkt, inclusive Ignells, anses
för omöjlig för att tagas på allvar. »En egen litteratur af stort
både symboliskt, exegetiskt och dogmatiskt värde har på de
sista 2 åren uppstått under namn af Är«?/jj-litteraturen.
Anledningen har varit obehaglig; men följden för kyrkan
välgörande. Den har framkallat de yppersta af denna periods
skrifter.» (10 arbeten anföras därefter; särskilt rekommenderas
ett av Melin och ett av A. E. Knös.) »Ingalunda bör förgätas
de hithörande morgonväkterna, Trosbekännelse af Fredrica
Bremer, märkvärdigt icke blott genom sin författarinna, utan ännu
mera genom sitt innehåll, 1842.»3
Belysande för den teologiska ståndpunkten äro
förteckningarna på teologisk och religiös litteratur meddelade i
präst-mötesförhandlingarna.4 Det lästes en hel del, både utländsk
och svensk teologi, men forskningen var starkt begränsad av
renlärighetskravet. Så torde L. A. Anjou ha tecknat
situationen ganska träffande med följande ord: »Om än den teologiska
vetenskapen i Sverige hittills mestadelen varit lånad ifrån
Tyskland, så har dock denna, då den icke varit ortodox, således
aflägsnat sig från ett friskt kyrkligt lif, aldrig gerna här gjort
något buller. Folkets lynne och kyrkans författning lägga
hinder i vägen.»5
1 Jfr Reuterdahl i »Studier, Kritiker och Notiser» n:o 2 och 26, 1842.
2 Se Handlingar rörande prestmötet i Carlstad 1847, 6 ff-, där den
Strausska striden jämte »predikosjukan» (sic!) anges såsom övergående oväder,
vilka stört kyrkans lugn. Förf. är Agardh.
3 Handlingar rörande prestmötet i Linköping 184;, sid. 160. Sid. ni är
Ignell tydligen åsyftad såsom avfällig på grund av sin bristande renlärighet,
från »detn, som heligt förpligtat sig att till hennes (kyrkans) lära och tjänst
offra alla både själs- och kroppskrafter».
4 O. a. a., sid. 154 ff.
6 Se L. A. Anjous svar på en art. i The English Review n:o 2, juli 1844
i Sv. Kyrkoväsendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
