- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugufemte årgången, 1925 /
197

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scott verksamhet i Sverige. II. Tal och predikningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handlingar till george scotts verksamhet i sverige 2 i i

Förnya, Gud, wårt sinne
I detta nya år!
Gif, att wi oss påminne,
Hur tiden snart förgår.
I himlen tecknad står
Hwar stund, som anwändts illa:
Gud! låt oss ej förspilla
Kanske wårt sista år.

Text: Josuae Boks 24 Cap. 15 v.

»Men jag och mitt hus wilje tjena Herranom.»

De, som wilja uppoffra sig åt Gud, måste icke frukta för att
synas besynnerliga. Wi stå i fara, i närwarande tider, att gifwa
wika for allmänna sedwanor, och göra hwad andra göra heldre, än
hwad wår pligt mot Gud, wår egen själ och wåra medmenniskor
fordra att wi skole göra; och den tanken: hwad skall werlden säga
derom? hwad skola wåra bekanta säga derom? hafwa otwifwelaktigt
ledt många uti snaran, och hindrat deras strid mot synden. Sådan
war icke Moses; ehuru saktmodigare än alla andra menniskor, war
han likwäl oförfärad och obeweklig angående Religionens pligter,
hwilket han klarligen bewisade, när Israels folk hade befläckat sig
med afgudadyrkan; ty, oförskräckt öfwer ett allmänt affall från hans
wänskap och förmåner, likgiltig för sin egen säkerhet, då det
angick Guds ära, stod han, ensam, der och utropade: hwem är på
Herrans sida. Hade Moses egt det werldsliga sinnet, som är så
allmänt i wåra dagar, skulle han hafwa följt den syndiga hopen,
och såsom ursäkt föreburit den farliga meningen: hwad alla göra,
kan icke wara orätt; men han räddes ej för att wara besynnerlig,
och, fastän hela Nationen hade afwikit ifrån Gud, förklarade han
modigt: »Jag will tjena Herranom». Josua, hans efterträdare, war
en man af samma anda; det synes gudaktighet, likstämmighet,
redlighet och tillgifwenhet förenade i Josuae wandel, som derföre
utmärka honom såsom en sann Guds tjenare. Han hade fört Israels
barn till det förlofwade Landet och skiftat det emellan dem, och,
efter Moses efterdöme, samlade han folket, samt, afbidande sin snara
skiljsmässa ifrån dem, talade han med dem om Guds godhet och
förmanade dem att ånyo uppoffra sig åt Honom, under det Josua
sjelf wisade wägen med de ord wi nu läst, i hwilka wi borde märka,
att han förmodar möjligheten deraf, att allt folket skulle affalla ifrån
Gud och blifwa afgudadyrkare, dock, äfwen i detta fall, förklarar
han, på Gud förtröstande: »men jag och mitt hus wilja tjena
Herranom». Ett sådant efterdöme är wärdt att följa. Gud hjelpe
oss att rätt eftersinna wår text och förläne sin Anda till
intryckande på allas wåra hjertan af dess wigtiga innehåll! Wi skole
betrakta:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1925/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free