Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scott verksamhet i Sverige. II. Tal och predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2 meddelanden och aktstycken
andra ämnen med hvilka den är förenad — eller med andra ord,
det är bevisligt att vin och brännvin äro af alldeles olika
beskaffenhet. — Just detsamma argument som framställes att ursäkta
brännvinets bruk, såsom ett allmänt lifsmedel, torde med lika skäl
användas på opium. Men skola vi gilla ett sådant utlåtande från
en Turk som detta, nemligen: »Vin, som är en rusgifvande dryck,
blef begagnadt bland Judarne, och Bibeln förnekar icke dess bruk, —
derföre är det rätt och passande för oss att nyttja opium, ty opium
är likaså rusgifvande». Ett sådant resonerande skulle synas för oss
alldeles orimligt; icke dess mindre finnes det mer skäl uti detta
än uti försvaret för spirituösa dryckers bruk — ett Samfund af
Opiiätare skulle vara uti en mindre beklagansvärd ställning än
ett samfund af brännvinssupare. Opium verkar hufvudsakligen på
inbillningskraften. Brännvinet deremot verkar på sinnesrörelserna,
eller böjelserna och lustarne. Opiiätaren är väl en odugling —
Brännvinssuparen en galning. Opiiätaren sätter sin rygg till
väggen och är förtjust öfver syner uti andra verlden.
Brännvinssuparen är ett otygladt vilddjur som sprider förderf allt omkring och
säger: »Jag gjorde det i mitt skämt». Än mer, Opium är en
naturlig produkt och ätaren deraf torde åberopa Bibelns ord: —
»allt det Gud skapat hafver är godt och intet bortkastandes, som
med tacksägelse tagit varder,» — men deremot är Brännvin
ingalunda något af det Gud skapat, alldeles icke någon Guds gåfva —
utan med konst framalstradt af menniskor, genom ett lika konstigt
som ovärdigt förderfvande af sund och nyttig föda, för att
frambringa en dryck oduglig för alla lifvets verkliga behof — men nog
verksam, att förhindra det allmänna goda Gud gifver oss (eller
rättare sagdt) anförtror åt oss, Säd och Potates. Angående dessa,
likasom alla andra hans anförtrodda gods —- äro vi blott Hans fogdar,
och skola säkerligen och snart nog göra räkenskap för vårt
fögderi. Ack! hvad för räkenskap skola då de väl aflägga, som hafva
förvandlat Guds goda och välsignade gåfvor till ett allmänt förderf?
— eller hvad skola de säga som medelst sitt förtärande af denna
bedrägliga förvandling, hafva godkänt en sådan ogerning?
Brännvin en Guds gåfva! Ack tvertom — det är en bland de
mångfaldiga Djefvulens listgrepp att förvända Guds gåfvor till
stridsvapen emot Gud sjelf — men här heter det »och ändock Gud
hafver öfversett här till dags sådan fåvitskhet, förkunnar Han dock nu
menniskorna att alla allestädes skola bättra sig».
Många fromma män i England blefvo förhäpne öfver den
sanningen att sjette delen af en viss Apothekares kunder voro
opiiätare — dock väckte det icke någon synnerlig uppmärksamhet, att
en stor del af samhället der de lefde, rusade fram på förderfvets
bana, till följe af spirituösa dryckers verkan. Hvarföre då denna
liknöjdhet angående den ena saken — och uppmärksamhet på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
