Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scott verksamhet i Sverige. II. Tal och predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
meddelanden och aktstycken
och helighet, emedan ett försoningsoffer nödwändigt måste wara
willkoret. Det är oss obegripeligt huru menniskor kunna utesluta
Christi tillfyllestgörelse twärt emot Guds ords tydeliga wittnesbörd,
som säga: »Han är sargad för wåra missgerningars skull, och
slagen för wåra synders skull: näpsten ligger uppå Honom, på det
att wi skulle frid hafwa, och genom Hans sår äre wi helade.»
Esaia 53: 5—6. Wi »warda rättfärdiga utan förskyllan, af hans
nåd, genom den förlossning som i Christo Jesu skedd är, hwilken
Gud hafwer satt för en nådestol genom trone i hans blod:» Rom.
3: 24—25. »Ty Christus led ock ena reso för synderna skull,
rättfärdig för orättfärdiga; på det han skulle offra oss Gudi», 1
Pet. 3; 18. »Den oss älskat hafwer, och twagit oss af wåra synder
med sitt blod; Honom ware äre och walde, ifrån ewighet till
ewig-het: Amen.» Uppenb. bok. 1: 5—6. Ingen, den mest förwrängda
förklaring kan beröfwa dessa Bibliska uttryck deras egenteliga
mening och syfte, att öfwertyga oss om den glädjerika sanningen,
att Christi lidande och död utgör en werkelig försoning för synden.
7. Uti »de helsosama ord» 2 Tim. 1:13, efter hwilkas
eftersyn wårt samfund håller sig, är det en wäsendtlig sak, att Christus
iche allenast hafwer låtit sitt lif till ett försoningsoffer för synden,
utan ock gjort det för alla menniskors synda utan undantag, och således
Guds afsigt med återlösningen är: att Christi blods saliggörande
kraft skall komma hela werlden till godo, så att genom hans blods
utgjutelse Ewig Salighet werkeligen skall kunna tillfalla alla
menniskor, och alla, om de wilja, deruti kunna deltaga. Att Gud af
ewighet och owilkorligt skulle hafwa uteslutit någon del af
menniskoslägte! från åtnjutandet af Frälsarens barmhertighet och
förtjenst, är en satts, som icke hörer till wår bekännelse. Twärtom
anse wi den så kallade läran om det owillkorliga nådawalet såsom
en ’ ryslig förolämpning emot den milde och wise Guden, när
hwilken är intet anseende till personen. Wi fröjda oss öfwer sådana
uttryck som dessa: »Så älskade Gud werlden, att han utgaf sin
enda son, på det, att hwar och en som tror på honom, skall icke
förgås, utan få ewinnerligt lif», (Joh. 3: 16); att »Jesus af Guds
nåd skulle smaka döden för alla», (Eb. 2:9); att »Han är
försoningen för wåra synder: icke allenast för wåra, utan ock för hela
werldenes», 1 Joh. 2: 2. Och jemföre wi med sådana språk läran
om ett ewigt och owilkorligt nådawal eller en ewig owilkorlig
förkastelse, så finne wi, att den måste wara ett foster af oförnuft,
willfarelse och wantro.
8. Wi äro rättfärdiggjorde inför Gud och återställde i Hans
ynnest icke för några ivåra gerningars skull, utan genom tron på
Herran Jesum Christum, och genom den allenast. Som alla goda
gerningar äro en följd af den oss af Gud förlänta Nåden, så är
det klart att dessa gerningar aldrig kunna anses såsom wår för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
