Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scott verksamhet i Sverige. II. Tal och predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlingar till george scotts verksamhet i sverige 2 i i
tjenst, att wi med dem skulle kunna förtjena Guds nåd; och i
sanning sjelwa uttrycket, att förtjena Guds nåd eller förlåtelse
innebär en motsägelse. Man kan möjligtwis efter menniskosätt att tala,
förtjena en wiss lön; men förlåtelse måste förlänas af nåd. Samma
förhållande äger ock rum i rättfärdiggörelsen. Gud Fader har
sändt en Frälsare, Herran Jesum Christum, som »kan ock
ewinnerliga saliga göra dem, som genom honom komma till Gud», Eb.
7:25, och tro wi på denna Frälsaren, d. ä. förlita wi oss med full
förtröstan på honom om nåd och salighet, så förlåter oss Gud för
hans skull alla wåra synder, ehuru mångfalldiga och styggeliga de
än kunna wara, och upptager oss till sina Nådebarn, och sätter
oss i ett gladt åtnjutande af sin kärlek. Så »trodde Abraham Gudi,
och det wardt honom räknadt till rättfärdighet», Rom. 4: 3, och
»medan wi nu rättfärdige wordne äro af trone, hafwe wi frid med
Gud genom wår Herra Jesum Christum», Rom. 5:
9. De, som äro tcpptagne i Guds ynnest och nåd ega den
förmån, att de äro försäkrade derom af den Helige Andas wittnesbörd i
sina hjertan. Endast dåraktig lättsinnighet eller fräckhet kan
förleda en menniska till en falsk förtröstan eller säkerhet, fastän hon
inom sig känner att hon icke eger frid med Gud. Och wi fråge
huru kan någon äga och känna denna frid om icke den Gud,
hwars rättighet allenast det är att förlåta, förlänar den? En syndares
benådande är en sak, som afgöres inför himmelens domstol, och
kan allenast intygas med hugswalelsen och friden af den Alrahögste
sjelf genom den Heliga Anda. Men lyckligt, outsägligt lyckligt är det
folk, som wi kunna tilltala med dessa Apostelens ord: »I hafwen icke
fått träldomens Anda åter till räddhåga: utan I hafwen fått utkorade
barns Anda, i hwilken wi ropa: Abba, käre Fader. Den samma Anden
wittnar med wår anda, att wi äre Guds barn», Rom. 8: 15, 16.
10. Emedan Mejiniskan af naturen är förderfvad och oren,
så måste hon genomgå en märkelig förändring till bof eise och begär,
till hjerta och själ, innan hon kan wara skickelig, att ingå uti
helighetens och lycksalighetens ewiga boningar. Denna andeliga wigtiga
förändring kallas förnyelse, omvändelse, pånyttfödelse, omskapelse,
m. m. Och en själ, som är på detta sätt född af Gud, född af
höjden, undfår Christi sinne, Andans sinne, som är lif och frid,
Rom. 8: 6; och dermed följer en helig och nyttig wandel samt
alla rättfärdighetens fridsamma frukter. Så högst wigtig, så [-owi]lkorligt-] {+owi]l-
korligt+} nödwändig är denna förändring, att inga kunskaper, ingen
utwärtes anständighet, inga utwärtes gudaktighetsöfningar förmå
ersätta dess uteblifwande: »Utan en blifwer född på nytt kan han
icke se Guds Rike», Joh. 3:3. »Utan I omwänden eder, och
warden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket», Matth.
18: 3. »I Christo Jesu gäller intet, hwarken omskärelse eller
förhud, utan ett nytt kreatur», Gal. 6: 15.
15 — 25425. Kyrkohist. Årsskrift 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
