Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scott verksamhet i Sverige. II. Tal och predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o
meddelanden ocii aktstycken
är hufvudorten för spirituösa dryckers tillverkning och förtäring, ja
dryckenskapens hufvudort. Då jag sökt utforska orsaken till denna
ömkliga ställning, har jag trott mig finna den deruti, att de så
kallade bättre klasserne anse bränvin som en nödvändig
hushållsvara och tillåta sig den oförsvarliga ovanan, att nyttja bränvin jemte
sin dagliga föda, hvaraf den ovillkorliga följden är, att de lägre
folk-klasserne, följande det gifna exemplet, drifva till öfverflöd, hvad
som af de mera upplyste bibehålles inom anständighetens gränser.
Det anstår mig visserligen icke att strängt dömma min nästa, men
det är nödvändigt, att hvar och en frågar sig sjelf: »är jag icke,
enligt Evangelii föreskrifter, ansvarig inför Gud för mitt uppförande,
i hvad min närmaste omgifning, ja mina medmenniskor i
allmänhet, beträffar? — och, om jag onödigtvis lägger i en annans väg
den stötesten, öfver hvilken han faller och förderfvar sig, är jag
icke i följd deraf brottslig inför all verldens Domare?» — Må hvar
och en pröfva sig sjelf härutinnan.
Då jag betraktar bränvins-supare i Sverige, skulle jag vilja
dela dem i trenne klasser: 1:0 sådana, som äro sjelfva bränvinet
tillgifne och derföre supa; 2:0 sådane som förtära bränvin i
obetänksamhet, emedan andra så göra, emedan det är vanligt; samt
3:0 sådane som supa för bränvinets förmenta goda egenskapers
skull. Den första klassen inbegriper många, som visserligen icke
bruka bränvin så, att de öfverlastas dermed, och dessa framställa
många undskyllningar för sitt förfarande. Men, sedan man
kullkastat den ena skenbara ursäkten efter den andra, och lemnar
bränvinssuparen blott och bar, samt beskrifver för honom den mängd
af olyckor, som härleder sig från bruket af denna dryck, behåller
han ändock sin kära sup, och förklarar derigenom högtidligen, att
han är färdig uppoffra allt på detta afguda-altare. En sådan är
redan omåttlig, om han än tager blott tvenne supar om dagen; han
är fängslad af bränvinet och släpar sig fram i en neslig träldom;
han är på stråtvägen, som leder till dryckenskapens fridlösa stad,
och, om han icke anländer midt uti dess rysligheter, är felet icke
hans och förtjensten icke heller; hans förståndskrafter äro förvände
och förblindade; i ett hänseende äger han en fix idé, ehuru sansad
och förnuftig han än må vara i alla andra, och det synes vara en
omöjlighet att föra honom till förnuftiga begrepp i detta hänseende;
han förmår med ett orördt hjerta åskåda den gräsliga taflan, som
afmålas för hans ögon och föreställer bränvinets verkningar; eller,
medan han håller i handen och förer till läpparne just den fiende,
som tillvägabragt dessa förödelser bland hans landsmän, utbrister
han i detta tomma, oförståndiga utrop: »Ack, Gud nås! Allt detta
är ganska sant; men hvad kunne vi göra? Den råa hopen kan
icke förmås att, såsom vi, supa måttligt.» — Ja. Aldrig, aldrig
skall den så kallade råa hopen föras till nykterhet och sedlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
