Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scott verksamhet i Sverige. II. Tal och predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlingar till george scotts verksamhet i sverige 3 i I
»Menniskan är född till olycka; såsom foglarne till att flyga:»
(Jobs 5: 7.) Denna lära förkunnas ej allenast af de heliga
skrifterna, utan hemtas ur mensklighetens häfder, och bestyrkes af egen
erfarenhet: »fåfänglighet och jämmer» står skrifwet på alla jordiska
föremål; de ljusaste utsigter äro ofta plötsligt förwandlade i
mörker; de klokaste uträkningar beswika; de käraste band sönderrifwas
och de lyckligaste kretsar inkräktas af sjukdom och döden; •— allt
— allt lärande oss att wi icke skole blifwa här, att »wi icke här
hafwe någon waragtig stad» (Ebr. 13: 14.), att »ens menniskas lif
hänger icke derpå, att hon många egodelar hafwer» (Luc. 12: 15.),
och att wi böra söka »egodelar i himmelen, der hwarken rost eller
mal förderfwar dem; och der tjufwar icke grafwa, eller stjäla».
(Matth. 6: 20.) Ehuru bedröfwelse och motgång är mensklighetens
lott, dock synes det ofta att rättskaffens Christna få en större andel
i dessa än andra, och det torde werkeligen så förhålla sig, ty ett
Guds barn, å den ena sidan, känner många sorger, i följd af sin
tillgifvenhet för Evangelii lära, hwilka de lättsinniga undwika; och,
å den andra sidan, lärer oss Guds ord: »hwem Herren älskar, den
agar han; men han gisslar hwar och. en son, han anammar» —
(Ebr. 12: 6.), så att wedermöda utgör en del af detta allt, som
tjenar ett Guds barn till det bästa (Rom. 8: 28.). Ej heller må wi
föreställa oss, att en sann gudaktighet förstockar hjertat och
åstadkommer känslolöshet, i hwad jordens skiften angår; Nej ingalunda;
—■ gudagtigheten renar, lifwar, förädlar den medfödda känsligheten,
och ett Guds barn är gjordt mera blödigt än andra; — men
gud-aktigheten medförer detta stora företräde, att den nemligen
meddelar en hugswalelse, en kraft, hwilka äro werksamma och waragtiga.
En förblindad menniskowishet talar om ett oemotståndligt öde och
att lifwets motgångar måste dragas med liknöjdhet, då Guds ord
lärer oss att dessa äro en huld faders tillrättawisningar, samt, om
wi underkaste oss dem med lydaktigt hjerta, skola de »föda i oss
en ewig och öfwer alla måtto wigtig herrlighet» (2 Cor. 4: 17).
Den werldsligt sinnade will föra den bedröfwade menniskan uti de
yrande nöjenas, allt uppslukande, hwirfwel och råda henne att der
söka lättnad och tröst; men dessa botemedel kunna endast fästa
sinnena, de erbjuda blott en tillfällig förströelse, de förmå hwarken
hinna sjelfwa det sjuka stället, eller förblifwa hos den bedröfwade
i ensamhetens bittra stunder. Men se! Evangelii hugswalelser gå till
hjertat, "Utweckla sin kraft i själens djup — »Edert hjerta ware icke
bedröfwadt» och, när frid och tröst sålunda äro tillwägabragte wid
sjelfwa källan, så skola strömmarne deltaga deruti; Och dessa
gudomliga hugswalelser äro aldrig kraftigare än just då, när en
sålunda benådad menniska är afsöndrad ifrån alla yttre synliga ting
och i lönlig umgängelse med sin Gud. Häraf skönje wi
Christen-domens herrliga öfwerlägsenhet. Den wälsignar menniskan i sjelfwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
