Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scott verksamhet i Sverige. II. Tal och predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6o meddelanden ocii aktstycken
het, som äro förknippade med det oomwända tillståndet, och ifrån
hwilka gudaktigheten befriar oss. ■—- Ja, widare! den rättroende
plågas ej, i ensamhetens stunder, af ett brottsligt samwetes oroande
förebråelser; Guds wrede hwilar icke öfwer honom, förbittrande all
hans glädje; dödens annalkande förfärar honom icke; han bäfwar
ej, då man talar om det helfwete, den fördömelse, hwilka återstå
de obotfärdiga. Säg då! är det icke bättre att underkasta sig
gud-agtighetens beswärligheter, än fortfara i syndig lättsinnighet! O!
att alla härwarande måtte få nåd att utwälja den goda delen!
Några ord endast om botemedlet för de Christnas
bedröfwel-ser: — det är Tron, — Tron på Gud, Fadren och Jesum
Christum, Frälsaren. »Edert hjerta ware icke bedröfwadt: tron I på
Gud, så tror ock på mig». Denna segrande tro är wisserligen Guds
gåfwa, i den bemärkelsen nemligen: att det är genom hans werkan
wi få förmåga att kunna tro; men dess öfning är wår sak. Wi
måste bruka den förlänta förmågan. I dess lägsta öfning är den
ett anammande af Guds Ord såsom sannfärdigt; men så wida, tro
många utan att warda salige. Ja, »djeflarne tro, bäfwa» och
för-blifwa djeflar (Jac. 2: 19.); och många syndare tro, men fortfara
dock att synda. Derföre måste det äfwen finnas ett förlitande på
Guds Ord. Den oförbehållsamma, barnsliga, förtroliga tillförsigten,
som kastar den syndiga, hjelplösa, fördömelsewärda själen på Christi
försoning; det ljufwa tröstande medwetandet: Christus dog för mig:
hans blod aftwår mina synder; och af samma tro komma wi till
den fröjdefulla försäkran att »alle Guds tillsägelser äro Ja i
Christum, och äro Amen i honom, Gudi. till ära genom oss» (2 Cor.
1: 20.). Denna tro, om den är »rättskaffens,» medförer ej allenast
»Guds andas wittnesbörd», betryggande »wårt upptagande» till
barnaskap» och wår werkliga del i »alla de wälsignelser, Jesus har köpt
åt menskligheten» (Rom. 5: 1, 2; 8: 15, 16.); utan den
uppenbarar sin tillwaro för alla. »Tron utan gerningar, är död» (Jac.
2: 17.); och den tro, som icke går ut på en förändrad, helgad
wandel, är icke saliggörande. »Tron werkar genom kärlek» (Gal.
5: 6.). Tron förer till oss de, af Gud utlofwade, wälsignelserna;
och dessas annammande wäcker oss till kärlek, mot gifwaren: en
kärlek som alldeles icke är ljum eller owerksam. Denna tro
lemnar allt i Guds händer; anförtror honom allt med den mäst
oinskränkta undergifvenhet; afbidar hans föreskrift, hans ledning, hans
wilja; i allt förwissad, att han skall allt wäl beställa. Denna tro
är tålig och anspråkslös. Tryggad wid Herrans löften, föreskrifwer
den icke när och huru dessa skola fullbordas. »Herren har sagt:
Jag skall icke öfwergifwa eller försaka dig» (Ebr. 13: 5.); —- och
detta är nog. Denna tro fattar, så till sägandes, Guds kraft och
anwänder den till den benådade, syndarens seger öfwer alla
hinder på salighetens wäg; eller, såsom Apostelen uttrycker det: »Käre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
