Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Hilding Pleijel, Herrnhutismen i Sydsverige av teol. kand. Anita Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2 6 anmälningar och granskningar
gård efter prästgård, då är, säger förf., den fromhet, som möter
honom, så gott som överallt den lagiska pietismens. Redan
utanför Sveriges landamären, när Östergren och Björn på sin väg från
brödrakolonien Heerendyk i Holland uppehålla sig i Köpenhamn,
möta de där två väckta skomakare från Malmö, troligen tillhörande
den Murbeckska kretsen därstädes.
I detta sammanhang skulle jag vilja påpeka en annan sak.
Doc. Pleijel härleder så gott som all gammalpietism i Skåne från
Murbeck och Ubechel. Men har man inte här även att räkna med
en mera indirekt mission? Har inte förf. i sitt ställningstagande
till gammalpietismens utbredning i Skåne alltför litet beaktat den
danska pietismen och dess betydelse för de »erövrade provinserna»?
Förbindelsen med det gamla moderlandet var dock ganska livlig.
Det danska hovet och kretsarna däromkring voro ju vid denna tid
starkt gammalpietistiska, och det kunde väl låta tänka sig, att detta
»mode» i någon mån smittat av sig på andra sidan Sundet. De
danska släktförbindelserna spelade väl även allt fortfarande sin roll.
Med det sagda har jag endast velat betona, att man gör klokt, om
man inte söker föra alla ev. gammalpietistiska inslag tillbaka på för
få faktorer. Man får nog här räkna med inflytelser, som både äro
mångtaligare och svårare kontrollerbara.
För övrigt — om man ser problemet mer psykologiskt och
mindre historiskt, d. v. s. om man fäster mer avseende vid
from-hetsarten än vid proveniensen, skulle man inte då kunna ha rätt
att tala om en spontan svensk pietism som ett led i den stora
inter-konfessionella rörelsen på fromhetslivets område, en svensk pietism,
som Pleijel, vad Lundastiftet angår, har förtjänsten av att ha spårat
och tecknat, men som han ger en missvisande etikett, när han kallar
den »den karolinska fromheten» och så gott som bara till tiden
skiljer den från 1600-talets ortodoxa fromhetstyp? —- I varje fall
måste man nog räkna med ett starkare inslag av konservativ pietism
i tidens allmänna fromhet än vad avhandlingens författare vill göra
gällande.
Bland ledarna för den sydsvenska herrnhutismen lägger man
särskilt märke till en representativ samling skånska prästmän. Och
förf. visar, hur såväl den myndige kyrkherren Johan Sundius i
Allerum som den på praktisk fromhet inriktade Samuel Arsenius i
Riseberga — andra namn icke att förtiga — verkat i vida kretsar
även genom de adjunkter, som i deras resp. prästgårdar mötte och
togo intryck av en herrnhutiskt färgad fromhet. Att fatta den
skånska herrnhutismen som en rörelse, helt och hållet buren av
prästerna, torde dock vara missvisande, och detta har väl ej heller
varit författarens mening. Man får också komma ihåg vid det till
synes förvånande faktum, att så många av de vördade fäderna
anslutit sig till denna väckelserörelse, vars främsta missionärer voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
