- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugufemte årgången, 1925 /
330

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Ernst Newman, Nordskånska väckelserörelser under 1800-talet av teol. kand. Anita Nathorst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 2 6 anmälningar och granskningar

till att den egentliga schartauanismen aldrig vann fotfäste i
Nordskåne. Med sin »stora förmåga att trösta» erbjuder denne
småländske väckelsepredikant anknytningspunkter för nyevangelismens
fromhetsart.

I ett vidlyftigare kapitel ger förf. en synnerligen värdefull
teckning av Pehr Nyman, den originelle prästmannen, som mer än en
gång schavotterade för konsistorium på grund av missfirmligt
predikosätt och som sällan fick behålla ett missiv för längre tid.
Newman sammanfattar hans betydelse så, att han» med sin lagiska
botpredikan om Guds vrede och dom, om syndens förbannelse och
bättringens nödvändighet kommit att mot sin vilja bereda väg för
nyevangelismens milda nådesförkunnelse». All sorts separatism var
ju dessutom främmande för denna egendomlige apokalyptiker, som
till en tid i den Wieselgrenska nykterhetsrörelsen såg — Antikrist.

Såväl hos Sellergren som hos Nyman har förf. spårat vissa
inslag från Schartaus fromhets värld. Men medan Sellergren alltmer
trädde i opposition mot den skånske lärofadern, närmar sig Nyman,
enl. förf., alltmer den schartauanska fromhetstypen.

I avhandlingens sista kapitel föres man in i ett helt
porträttgalleri av nordskånska präster, vilka alla mer eller mindre påverkats
av vad förf. kallar den schartauanska väckelsen. Men när förf.
närmare skall utreda, vad den speciellt nordskånska schartaunismen,
som han betecknar med termen »den schartauanska vänstern»,
egentligen innebär, så finner man där principer, som ligga den
egentliga schartaunismen så fjärran, att en annan rec. (doc. Fehrman)
funnit sig föranlåten att beteckna själva termen »schartauansk vänster»
som en contradictio in adjecto. Anm. måste för sin del biträda
doc. Fehrmans ståndpunkt. Att låta ex. Wieselgren och P. G.
Ahnfelt stå under beteckningen schartauansk vänster, torde med fog
kunna betecknas som historisk konstruktion. Förf. har drivits för
långt i sin önskan att göra den schartauanska fromhetstypen rättvisa.
Allt det för denna »schartauanska vänster» karakteristiska, dess
intresse för nykterhetsintresset, för mission och lekmannaverksamhet
m. m., innebär ju en direkt motsats mot Schartaus principer, för
att nu inte tala om, att själva fromhetsarten är en så helt annan.
Jag skall inte längre uppehålla mig vid denna schartauanska vänster,
helst som termen snart torde vara avförd ur diskussionen, sedan
förf. senare medgivit, att den förefallit honom själv mindre lyckad.

Förfrs teckning av de prästmän i de nordskånska bygderna,
som spelat en större roll i den religiösa utvecklingens historia, är
präglad av konkretion och grundad på värdefullt källmaterial. I
sakens natur ligger ju, att det här inte kan vara fråga om
utförligare biografier. Särskilt ger förfis framställning ett mycket starkt
intryck av vad Peter Wieselgrens fascinerande personlighet och
rörliga intelligens betytt för hans miljö, som det sannerligen inte är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1925/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free