- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugusjätte årgången, 1926 /
30

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Katekesen av år 1810 - 3. Katekesreformens historiska faktorer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5 2

EDV. LEUFVÉN

utan han kallas den förste för ordningen skull: ty evig, det är
utan begynnelse och ändha, är Fadren: evig är Sonen; evig
är den Helige Ande, dock icke tre Gudar, utan en evig och
alsmäktig Gud». (II, ii —12.) Samma sak uttrycker Lindblom
på följande sätt (fr. 138). »Fadren, som kallas den förste
personen, är den eviga Guden, i sin allmakt, vishet och godhet
uppenbarad genom Skapelsen, och dagligen verkande genom
sin Försyn». — Med de orden är hela perspektivet förbytt.
Svebilius ser saken från rent dogmatisk synpunkt i ortodoxiens
anda. Lindblom åter betonar, vad Fadern är, icke i sig, utan
för oss. Man kan, låt vara något paradoxalt, säga, att
upplysningen har upptäckt människan och individen, vilket ledde
till ett starkt betonande av begreppet Guds försyn, verkande i
skapelsen. Likaså kom denna synpunkt att i det kristna
from-hetslivet införa begreppet samvetet såsom uttryck för individens
ansvarighet inför Gud. Denna tankekedja: individen,
försynstron och samvetet är ett avgörande moment i upplysningens
tänkevärld. Det är därför naturligt, att begreppet samvetet
införes i det nya kateketiska materialet, genom Lindbloms
klassiskt enkla definition (fr. 13): »Samvete är ett medvetande,
som anklagar det onda och gillar det goda i våra gerningar».
Begreppet synd blir därför icke allenast den objektiva
omotsvarigheten mellan gärning och bud, utan en av individen i
samvetet subjektivt förnummen dissonans. Den objektiva
formuleringen läses i Svebilii ord: »Synd är allt det, som strävar
emot Guds bud» (I, 70), den subjektiva hos Lindblom i orden:
»synd är allt det, som strider mot Guds lag och samvetet»
(fr. 95). Betydelsen av detta nya perspektiv må icke
underskattas. För den äldre uppfattningen kunde synden objektivt
fastställas, i det man ofta nog identifierade gudomlig och
borgerlig lag. Med samvetsbegreppet följer en för individen absolut
förbindande rättsgrund, som står över samhällets lag. Om den
borgerliga lagen fattades som ett någorlunda exakt uttryck av
gudomlig lag, blev ett överträdande av, låt oss säga,
konven-tikelplakatet en synd, borgerligt och religiöst. Om däremot, i
samma tänkta fall, den religiösa individens samvete icke ger
sin consensus till samma borgerliga lagbud angående förbud
för vissa religiösa sammankomster, kommer detta att verka med
den religiösa övertygelsens revolutionerande kraft. Det har
säkerligen betytt något i vårt lands religiösa historia, när i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1926/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free