- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugusjätte årgången, 1926 /
31

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Katekesen av år 1810 - 3. Katekesreformens historiska faktorer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KATEKESEN AV I 8 IO

31

mest använda kyrkliga folkboken det talas om individens
självansvar, där samvetet är en absolut, över all kyrklig eller
borgerlig lagstiftning stående högsta instans. När den tidigare
väckelsens folk har stått inför den svåra konflikten mellan samvetslag
och borgerligt kyrklig lag, har säkert den Lindblomska
katekesens ord om samvetet stavats och eftersinnats i många tusen
svenska hem, som stått inför denna konflikt. Dithörande
katekesfrågor må synas enkla och obetydliga, men det är en ny
tankevärld, som härmed gör sitt inträde i de bredare folklagrens
religiösa tankevärld.

Av hela denna nya, till individens större religiösa ansvar
ledande åskådning följer som en naturlig konsekvens, att
Svebilii framställning om löse- och bindenyckeln, i all dess
objektivt mekaniska hårdhet, blir utesluten i den nya katekesen. Den
fullmakt, som — enligt Svebilius — var av Kristus given ordets
tjänare att »uppläsa himmelen för en botfärdig syndare och
tillsluta himmelen för en obotlig syndare», hade knappast
giltighet i en fromhetsvärld, där individen genom samvetet känner
sitt religiösa ansvar. Att Lindblom uteslöt dessa stycken om
löse- och bindenyckeln är därför icke en tillfällighet utan en
klar konsekvens av upplysningens allmänna perspektiv. Sannolikt
är nog, att denna uteslutning i mycket försvagat det
klerikalt-ortodoxa kyrkosystemet i vårt land och berett marken för
väckelsen.

Upplysningen medför genom sitt starkare betonande av
individen en högre uppskattning av dennas värde. Enligt den
äldre uppfattningen var individen genom syndafallet alldeles
fördärvad, så som redan läses i Form. Conc. (I, 3): »docemus
peccatum originis non esse levern sed tam profundam humanæ
naturæ corruptionem, quae nihil Sanum, nihil incorruptum in
corpore et anima hominis, atque adeo in interioribus et
exteri-oribus viribus eius reliquit». Ortodoxiens predikan är full av
beskrivningar över människans absoluta syndafördärv. Den
kateketiska undervisningen har tydligen gått i samma riktning.
Därom läses hos Svebilius, i anslutning till Luthers lilla katekes:
»Vi kunne icke af egna krafter komma till Christum och tro på
honom: ty vi äre döde i synden. Som nu en död menniska
intet kan sig sjelf lefvande göra, så kunne ej heller vi af egna
krafter omvända oss till Christum och tro på honom» (II, 71).
Det är betecknande, att Lindblom utesluter detta stycke. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1926/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free