Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Katekesen av år 1810 - 3. Katekesreformens historiska faktorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATEKESEN AV I 8 IO
35
st. 109: »Huru kunne vi från allt detta onda frälste varda?
Genom sann omvändelse, tro och helgelse, enligt Evangelii
Lära i Trones artiklar.» Härom yttras: »Falsk och förvrängd
är denna förklaring; ty när menniskan finner sig förskräckt af
lagen och det straff, som densamma förkunnar för hennes
ohelighet och synd, hvarifrån skulle hon väl då erhålla Helgelse,
som mägtade frälsa henne ifrån lagens straff och dom? — —
Endast och allenast genom tron är det således, som man
undfår de af Gud i Evangelio tillbudna nådelöften–-Skulle vi
nu, som det föregifves, igenom vår helgelse vinna himmelen,
så blefve ju Christus med sin pina och död onyttig för oss.»
För denna äldre uppfattning, som talar ur nämnda dokument,
voro givetvis många av de Lindblomska orden om människans
egen förmåga att hålla lagen och vinna fullkomlighet misstänkta
lärostycken. Denna efter decennier kvarlevande opposition visar,
att de mången gång rätt obetydliga förändringarna inneburit
ett väsentligt nytt religiöst innehåll.
Neologiens religiösa tankevärld är en idyll. De skarpare
motsättningarna i den religiösa erfarenheten bli avtrubbade.
Såsom motsats mot synd står dygd. Detta ord ersätter det
religiösa begreppet rättfärdighet, men innebär givetvis ett
betydligt försvagande av dettas innehåll. Kontentan av lagens
innehåll sammanfattar Lindblom (fr. 105) så, att »synden straffar
sig själv och blir ytterligare straffad, men att dygden belönar
sig själv och blir ytterligare belönad». »Dygden» definieras
(st. 106) såsom »en villig utöfning af det som Gud i sitt ord
oss befallt, och kallas i skriften: rättfärdighet, gudaktighet, goda
gerningar m. m.» I denna sammanställning mellan »dygd» och
»rättfärdighet, gudaktighet, goda gerningar m. m». blottades
neologiens brist på sinne för allvarliga religiösa realiteter, och
kritiken mot Lindblomska katekesen kom givetvis att rikta sig
på denna punkt av hans framställning. De allvarligare kretsarne
kunde självklart icke finna sig i denna typiskt neologiska
för-fiackning av djupgående religiösa livsideal.
I neologiens optimistiska idyll ligger ett drag av
småborgerlighet. Man kan lita på, att dygden får sin belöning och »blir
ytterligare belönad». Denna dygd, som anses vara identisk
med det religiösa begreppet rättfärdighet, tecknas av Lindblom
(fr. 162) så: »att redligen uppfylla sina pligter, samt ådagalägga
christlig vishet, flit och förnöjsamhet». Dess motsats är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
