- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugusjätte årgången, 1926 /
179

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl Allan Moberg, Biskop Brynolf av Skara vår förste kyrkokomponist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BISKOP BRYNOLF AV SKARA VÅR FÖRSTE KYRKOKOMPONIST 1 89

Melodin till den tredje sekvenstexten Uoce dulcis melodiae
däremot, som vi ha att särskilt behandla i denna uppsats, torde,
enligt min mening, härleda sig från Brynolf själv. Men den
uppträder emellertid i våra medeltida handskrifter också i
förening med tvenne andra texter nämligen Sancii David
sympho-niae (till den engelske kluniacenserabboten Davids ära) och
Festum lucis hodiernae (till aposteln Bartholomæus). Det är
därför framför allt nödvändigt att avgöra, om Brynolf verkligen
har komponerat melodin själv eller lånat den från någon redan
på hans tid existerande sekvens. Vad som gör saken något
mer komplicerad är, att sekvensen Sancti David symphoniæ
äger icke mindre än tre strofmelodier mer än Brynolfs och på
så sätt, att de fem strofmelodierna hos honom motsvara
Davidsekvensens i, 2, 3, 4 och 8, varvid alltså den sistnämndas
sångvisa går utanför den förstnämndas skema i sin 5, 6 och
7 dubbelstrof. Är det nu här fråga om en utvidgning av
Brynolfs skema, eller har denne företagit en förkortning av ett
redan existerande?1 Innan vi emellertid börja den
undersökning, som har att besvara denna fråga, torde det vara lämpligt
att framlägga själva melodin inför läsarens ögon. I efterföljande
avskrift äro de tre sekvenstexterna lagda under varandra så, att
blott huvudstroferna (d. v. s. den första i varje strofpar)
meddelas, för att icke störa överskådligheten av det hela. Eljest
skulle ju ej mindre än 6 textrader komma under varje gemensam

strofmelodi. (Davidsekvensens 5—7 strofpar meddelas för sig.)

*



Sekvensformens ursprung står i sammanhang med en
medveten reaktion gent emot den melismatiska stilen, och sin
syl-labiska form har sekvensen i huvudsak troget bevarat också
under medeltidens senare del. Däremot förlorade den i
Frankrike snabbt sin om bysantinsk hymnpoesi så mycket erinrande,
underliga oregelbundenhet i längden hos de varandra inbördes
motsvarande, olika strofparen och blev förvandlad i den
latinska hymnpoesins anda till en dikt av idel likformiga strofer.
Efter denna utveckling skilde sig sekvensen från hymnen blott
genom sin musikaliska karaktär av genomkomponerad dikt:
d. v. s. varje strofpar ägde alltfort sin egen melodi — som från

1 A.H. 42, sid. 217 anmärker under Helenasekvensen: »Melodie: sancti
David aber mit Kürzung».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1926/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free