Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl Allan Moberg, Biskop Brynolf av Skara vår förste kyrkokomponist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 88 CARL ALLAN MOBERG
början. Till denna ståndpunkt bragtes sekvensen framför allt
genom Adam från St. Viktor, en av medeltidens största
hymndiktare. Han var emellertid icke så framstående som
komponist ; likväl kommer hans musik städse att äga ett högt
historiskt värde, emedan han i rikt mått synes ha använt sig av
folklig musik. Dessa motiv ur den profana musiken, som med
ett olyckligt valt uttryck blivit kallade »timbres», finnas
katalogiserade i det me? formellt förstklassiga än på nyheter rika
verket av Misset och Aubry}
En prövning av de viktorinska melodierna övertygar utan
svårighet om, att vår sång visa står helt och hållet i den franska
sekvenskompositionens tecken. Främst skemat. Den regelbundna
byggnaden med 8 + 8 + 7 (eller 8) stavelser i varje strof tyder
på det viktorinska inflytandet. Bland Adams sekvenser följa
nästan alla helt eller delvis detta skema; blott ett välbekant
exempel: Latides crucis attollamus [i några strofer med
utvidgningar, t. ex. 8+8 + 8 + 70. s. v.J. Också melodilederna
(perioderna) själva visa i sin struktur vid en jämförelse med de
viktorinska »timbres» stor likhet med dessa; somliga röra sig i
höga lägen för att plötsligt sjunka ned i ett djupare register.
Så göra också vår sångvisas första, andra och fjärde
strofmelodier, vilkas ambitus (omfång) omspänner en oktav F—f
(i den 1 och 2) och en nona G —aa (i den 4 strofen). Också
de ofta förekommande melismatiska figurerna torculiis och
scan-dicus bilda ett kännemärke på vår sångvisas franska
härstamning. Om också ingen av de timbres, som härröra från Adam
från St. Viktors prosor, överensstämma med någon av vår
sångvisas strofmelodier, är dock en viss släktskap också i det
melodiska med dessa timbres icke alldeles att förbise, låt vara att
det härvidlag handlar om mer tillfälliga överensstämmelser.
Tonarten utvisar också påverkningar från folkmusiken. Den
franska prosan (som sekvensen kallades i Frankrike) hade på
Adams från St. Viktor tid alltmera givit företräde åt
tonarterna protus och tetrardus, d. v. s. den doriska och mixolydiska
tonus i autentisk och plagal form. Det torde vara sannolikt,
att detta skedde under inverkan från den profana musiken,
varest de tvenne tonsläkten voro förhärskande, som stå vår
nuvarande dur och moll närmast. Vår sångvisa med sin finalis
pä c är en dursångvisa, som utan tvivel kan betraktas som
1 Les proses d’Adam de Saint-Victor, Paris 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
