- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugusjätte årgången, 1926 /
185

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl Allan Moberg, Biskop Brynolf av Skara vår förste kyrkokomponist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BISKOP BRYNOLF AV SKARA VÅR FÖRSTE KYRKOKOMPONIST 1 89

närmast motsvarande vår C-dur. En dylik finalis c står ej i
överensstämmelse med den stränga gregorianska musikteorin,
vilken, som bekant, blott tillåter de fyra finaltonerna D, E, F
och G. Emellertid finnas en hel mängd kyrkliga melodier från
medeltidens senare del upptecknade, vilka sluta med andra
toner, än de ovan angivna, nämligen med a, h, c eller d.
Dylika finaltoner utvisa, att deras sångvisa underkastats en
trans-position, helt eller delvis. Andamålet härmed var väl i de
flesta fall att undgå en skalfrämmande ton. Vår svenska visa
med slutton c skulle då ursprungligen antingen vara lydisk
eller mixolydisk, alltså transponerad en kvint eller blott en
kvart uppåt. Redan melodiernas delvis mycket höga läge
torde anses göra ett dylikt antagande sannolikt, ehuru vi ej
kunna avgöra om utgångsläget är från F eller från G. Jag
håller för sannolikare, att den på strängare musikteoretiskt häll
ej gärna sedda lydiska tonarten [alltså med finalis F, närmast
motsvarande vår F-dur], som livligt användes inom
profanmusiken, varit det för sångvisan ursprungliga läget. Denna
fixerades ofta i skrift en sekund högre, förvandlades alltså
grafiskt [ocli kanske sedermera även i utförandet] till en
mixolydisk. Men den kunde också transponeras en kvint uppåt och
sluta på c, detta för att i skrift dölja undan ett hypotetiskt
Ess, vilket pä så sätt förvandlades till b. I denna uppsats
kunna vi givetvis ej ingå närmare på hithörande frågor utan
nöja oss med det sagda.

Vi torde alltså ha rätt antaga som mycket sannolikt, att vår
sångvisa icke kan vara äldre än Adams från St. Viktor prosor,
utan alltså härstamma tidigast frän iioo-talet.

Sverige har troligtvis gjort bekantskap med denna franska
sekvensstil förnämligast genom munkordnarna, och det
vetenskapliga intresset i vårt land, som medförde de senare så
talrika svenska resorna till Paris, är ju också till största delen att
hänföra till dessa ordnars verksamhet. Den första orden i
Sverige är, som bekant, cisterciensernas, men då de förhöllo
sig avvisande gent emot sekvensen, kunna de franska prosorna
likväl ej gärna genom denna orden ha blivit bekanta i vårt
land. Den förmedlande rollen spelades i stället av de nära
nog ett århundrade senare, på 1220- och 1230-talen kommande
dominikanema och franciskanerna. Då denna sångvisa hittills
icke påträffats utanför svenska handskrifters område, är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1926/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free