- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjugusjätte årgången, 1926 /
191

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl Allan Moberg, Biskop Brynolf av Skara vår förste kyrkokomponist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BISKOP BRYNOLF AV SKARA VÅR FÖRSTE KYRKOKOMPONIST 1 89

sångskema1, i det han dels ökat den 3. perioden från sju till
åtta stavelser, dels tillagt trenne dubbelstrofer: 5, 6 och 7,
varpå han avslutat med originalsångvisans 5. strofmelodi.
Sådana utvidgningar av melodiskemata äro mycket vanliga, och
de bestridas oftast av det redan förefintliga melodimaterialet.
Detta har blott delvis ägt rum här, i det den första av de
nytillkomna stroferna i sin 3. period är i det närmaste identisk
med motsvarande i originalvisans första dubbelstrof. Ävenså
synes den 1. perioden i den andra nya dubbelstrofen gå
tillbaka på motsvarande i originalets strof 5. Det övriga torde väl
vara nykomponerat, och man måste medge, att de nya
strofmelodierna väl infoga sig i Brynolfs sångvisa, både med
hänsyn till melodik, ambitus och rytm. Om texten är redan förut
talat.

Till sist några ord om fr-förtecknet. Dettas förekomst är
ett svårt problem; några handskrifter sätta ut det här, andra
där; f. n. torde det vara omöjligt att avgöra, huru denna
sångvisa egentligen sjungits, i sht. i kadenserna, t. ex. i den 3.
strofen. — Användes där ett fr, inträder ögonblickligen en
tri-tonus2 (a—Ess), som man under medeltiden icke kunde fördra
(»diabolus in musica»); insätter man i dess ställe ett E, blir
kadensen plötsligt begåvad med en inledningston (E—F), något
som då för tiden på strängare håll ansågs som ett ofullkomligt
slut, ja som ett intervallum lasciuum, erinrande om profan
musik. Vi torde kunna anse som sannolikt, att detta likväl, under
inverkan från folklig musik, var långt ifrån ova?iligt. Och en
korrektur i sådana fall går säkerligen mången gång tillbaka på
vissa, musikaliskt mer bildades ovilja gent emot ett dylikt, om
profanmusiken erinrande intervall.3

Om det lyckats mig att tillräckligt ha stött antagandet av

1 En dylik tydnings riktighet bestyrkes av, att två av de tre texterna
följa det kortare skemat. Det vore ju något egendomligt, om
Bartholomeus-sekvensens författare skulle ha verkställt exakt samma förkortningar av ett
längre skema, som Brynolf i Helena-sekvensen.

2 Att man likväl ej bör tolka den ev. förekomsten av tritonus som ett
bevis för de nordiska folkens böjelse för just detta intervall, framgår tydligt
redan av det faktum, att i detta fall är fråga om en kontinental löreteelse
inom sekvensernas sångvisor, på vilken exempel låta sig framdragas i mängder.

3 Jfr t. ex. Wagner, a. a. del III, s. 497, de olika sättningarna av den
bekanta parodiska »sekvensen» Prosa de asino, varigenom förekomsten av
fiss i form av inledningston är evident.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:19 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1926/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free