Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Ett okänt Rosenius-brev, av Gunnar Westin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OKÄNT ROSENIUS-BREV
355
mine själ långt, att bo när dem, som friden hata. — I Upsala hade jag
på det sista den stora glädjen, att finna 2ne kamrater, som gåfvo
sanningen bifall — ja den ena, tror jag, visserligen seit Guds herrlighet
och lefver nu det nya, sanna lifvet i Gudi — den andra låg med ett
half öppet öga mot morgonsolen. (Gud fullborde sitt verk på dessa
mina kära Bröder.) — Men här — här lefver jag på en landsbygd,
hvars allmänna mörker är så tjockt o. svart som det Egyptiska; — och,
under den känbaraste saknad af vänner och samråd, skulle jag icke
med innerlig lust uppsöka en trogen medvandrare, en Broder, som,
torde hända, lider samma vedermöda — och derföre icke föraktar en
ny bekant i Christo?
Medan jag härom talar, så vill jag just hjerteligen bedja, att, i
fall Gud och afärerna så vilja, att Tit. gör någon resa till Stockholm
på detta år, så var så god och låt mig, med några rader, veta det, —
veta när o. hvarest jag kunde få söka Tit., ty jag har blott i 1/t mil
till Stockh. — ursägta min påflugenhet, jag tror vi äro Bröder i trone.
Nu till mitt egentel. ärende: Sistleden höst prænumererade jag
på Luthers Hus-Postilla. Medan jag var i Upsala frågte jag esomoftast
på Lundeqvists boklåda, om hon utkommit; men nej — och icke heller
kunde någon säga mig när hon skulle komma. Som jag i norden haft
och läst några fragmenter af denna sköna Bokens danska
öfversättning, och deraf lärt älska henne, så längtar jag nästan med otålighet
efter den dagen, då jag får se henne i sin nya Svenska drägt. Nu var
min mening att härmedelst be Tit. om den godheten, att med några
rader underrätta mig om huru snart Postillan blir färdig och kan fås.
Det är visst småaktigt af mig; men jag hoppas Tit. ej undrar allt för
mycket, då jag ju bekänt hur jag älskar Luthers Skrifter, samt särskildt
denna Postilla — och hade så tidigt börjat vänta henne. Men jag
förstår, när verket är så pass stort, är det svårt säga förut bestämdt
när det blir färdigt. Om nu Tit. täcktes härutinnan tjena mig, så är
adressen: Stockholm, & I.enna (Inlemnas till Enke-Fru Djurberg,
huset No 30 vid Södra Tullports gatan).
Men ännu en sak skall jag nämna — angående Bref samlingen:
Ändamålet med denna samling var ju att visa den fördomsfulla verlden
hvad »Läsarena» sins emellan ha för sig; låta verlden titta i deras bref
till hvarandra, som hon så gerna vill; låta verlden stå bak dörren och
lyssna på dessa obegripliga Läsar-vidunder hvad de månde sins emellan
säga och lära hvarandra, och således, hvad som är deras hjertas innersta
tro. Bättre sätt att tillfridsställa de forskande och gifva dem ett rätt
begrepp om detta folk, kan ju ej tänkas. Planen var god. Jag har ock
märkt att boken intresserat de forskande; men ack! de äro ock fä.
Den allmänna liknöjdheten för allt andeligt gör, att man ofta måste
sätta boken i handen på menniskor. Detta har jag redan gjort, och
dels sålt, dels lånt ut de exemplar jag köpt — så att jag nu har sjelf
ej något. I Stockholm liar jag ej funnit Brefboken — förmodl" fins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
