Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hugo Odeberg, Föreställningarna om Metatron i äldre judisk mystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I o
HUGO ODEBERG
föreställningar, som finnas latenta såväl i de tidigare Henoks- som
de tidigare Metatron-idéerna. 3 Henok anknyter här direkt till
1 Henok 7114 16, där Henok framställes såsom den eviga typen
för och bäraren av rättfärdighet, i vars fotspår alla skola vandra,
som höra den himmelska världen till. Men under det att Henok
i denna sin egenskap i 1 Hen. kallas Människosonen, är detta
namn bannlyst ur 3 Hen.; dess exakta ekvivalent i 3 Hen.
är emellertid 1W [na ar], ’barnet’, ’den lille’, vilket uttryckligen
säges hänsyfta på Metatrons identitet med Henok.1 Detta ’~!W
har således samma användning som det mandeiska STO"!
[rahià taliä] eller det ’ungdomliga barnet’, vilket i Ginzä
användes om sådana bärare av det gudomliga i den jordiska världen
och på samma gång sändebud och representanter för
människoandens återfärd till sitt urhem, som Mandä dHayye, *Enos och
’Sonen’?
Härmed ha de centrala dragen i Henok-Metatron-skiktet
antytts. Några ytterligare detaljer förtjäna dock omnämnas. Vid
Henoks upphöjelse från jorden genom de lägre himlarna till den
högsta himmeln visa sig vissa höga änglaväsen fientliga mot hans
upphöjelse. Detta är tydligen en omformning av den välkända
idén om hur människoanden, respektive urmänniskan-sändebudet,
på sin färd från och till det himmelska urhemmet måste passera
genom mot densamma fientliga makters regioner. De mot
Henok-Metatron fientliga änglarna misskänna emellertid hans verkliga
karaktär. De se i honom endast en obetydlig jordevarelse, en
’kvinnas son’, en ’försvinnande droppe bland himlavärldarnas
stora flammande härskare’; men sedan få de genom den
gudomliga rösten veta, att denne i själva verket är större än dem alla
och är satt till deras härskare och domare (5 Hen. 4 7,8 62,3).
Även denna föreställning är ju en välbekant företeelse inom den
samtida orientaliska mystiken, och som man känner igen i
Tornas-akternas själshymn, i det Ignatianska Ephesierbrevet (kap. 19) samt
i Jesajas himmelsfärd (1 Kor. 2g 2 Kor. 89 Phil. 26-8). Den
största likheten i själva föreställningens fraseologi med 3 Hen.
påträffas emellertid i mandeiska källor.8
1 Med betoning av hans egenskap av upphöjd människa, representant för
det gudomliga i människovärlden. 3 Hen. 3, 4. (Aranieiska: ’ullëmä.)
1 Ginzä, högra delen, bok IX, senare hälften.
3 Se t. ex. Ginzä, högra delen, bok V, st. 4, sid. 191"—’3, bok XI, sid.
2706—’6. Oxford Månd. Lilurgier, II xix, ed. Lidzkarski p. 244; H. Odeherg,
3 Enoch, Introd sidd. 68 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
