Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hugo Odeberg, Föreställningarna om Metatron i äldre judisk mystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRESTÄLLNINGARNA OM METATRON I ÄLDRE JUDISK MYSTIK 1 I
En föreställning om den negativa kritik, som i den
rabbinska litteraturen riktas mot Metatron-föreställningen, får man redan
genom de tre dicta i den babyloniska Talmud, vilka beröra
Metatron. Dessa kunna i korthet återges sålunda: Sanheårin
38 b: »När det i Exod. 241 säges till Moses: ’Kom upp till
Yahve’, så syftar visserligen detta Yahve icke på Gud själv utan
på Metatron, och när det i Exod. 23 heter om Yahves ängel, att
han skulle leda Israels barn och icke skulle förlåta dem deras
överträdelser, så är det visserligen även där fråga om Metatron,
»men vi (= Israel) antogo honom aldrig såsom NpJHS [paruanqä’]»;
’Aböåä Zärä 3 b: »Det är sant, att Metatron deltager i det
gudomliga arbetet, utför Guds verk, men detta är endast under en kort
del av dagen, och berör endast ett jämförelsevis obetydligt
arbete, nämligen undervisandet i himlen av dem som dött såsom
barn». Hag. 15 a, vilken redan omnämnts, betonar, att Metatron s
upphöjelse till ett väsen med egen tron endast var temporär och
nu för alltid upphört. Man kan tryggt hävda, att den ortodoxa
rabbinismen, sådan den avspeglas i Talmud, Midras och även
Targum, totalt saknar begrepp om Metatron-mystikens egentliga
innebörd.
Vi ha härefter att ge en kort översikt över
Metatronföre-ställningarna i den på 3 Hen. följande mystiska litteraturen. Då
en stor del av denna mystiska litteraturs verk icke förut gjorts
till föremål för undersökning, och några bestämda titlar eller
överskrifter icke finnas i de judiska texterna, nödgas vi referera
till dem med själv-valda titlar.
Närmast kommer då Första Fsma’els-apokalypsen2, vilken i
sin nuvarande form torde gå tillbaka till början av tredje
århundradet. Denna skildrar den yttersta fulländningens tid, som
också är förnyelsens tid. Intressant är härvid, att i denna
apo-kalyps två olika eskatologier stå oförmedlade vid sidan av
varandra. Den ena är den traditionella, med David såsom
Messias-konungen, som tronar i det himmelska templet, i vilket Israels
och Juda stammar återförenats. I den andra eskatologien är
Metatron huvudfiguren. Han är den andre troninnehavaren, som
1 paruanqä är ett persiskt låneord, som betyder sändebud, här: medlare
och ledare, i mandeiskan ofta förekommande i betydelsen av sändebud och
frälsare, befriare (= pàröqä).
2 Infogad i Siddur Rat ’Amram Ga ön (uppl. 1865, foil. 3 b, 12 b—13 a)
samt i Gærsön bæn ’Aser, [ihus ha-ssaddlqlm, Mantua 1561.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
