Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Martti Ruuth, Fredrik Gabriel Hedberg och Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
MARTTI RUUTH
gällande, att »därtill icke tjänar laglösheten utan lagen». Om
tron åter hade Rosenius yttrat sig därhän, det den »icke bestod
blott i deras kamp vid nådastolen, ej i tankens vändande och
verksamhet, utan i den hjärtats tillförsikt och vidvilande, som
altförväl kan bliva kvar, fastän jag tänker på eller talar om en
jordisk sak, talar med en människa».
Under de offentliga diskussionerna hade Rosenius, enligt
vad han själv omnämner, icke erhållit något medhåll. Men vid
enskilda samtal hade en och annan »givit med sig». Bland de
mest medgörliga nämner Rosenius Hedberg.
Att Rosenius fann i synnerhet hos Hedberg medhåll, är
intet annat än naturligt. Allt sedan denne ungefär 1837 börjat
fördjupa sig i Luthers skrifter, hade hans religiösa
utveckling kommit in på ett nytt spår och kritiken hos honom börjat
att vakna. Redan då han år 1839 av sin äldre vän, J. I. Bergh,
hade undervisats om »alvarliga kristnas i Savolax»
trosuppfatt-ning, hade han i ett brev (år 1839) till en annan av sina
pie-tistvänner, en av de äldsta och främsta, prästmannen Jonas
Lag us, utlåtit sig i den riktning, det de savolaxiska pietisternas
kristendom föreföll att »mera smaka av lag än av evangelium».
Deras lära, då de »yrka, att en benådad själ på de tider, då
hon saknar hos sig Andans tydliga vittnesbörd, bör anse sig
såsom stående utom nåden, under lagens dom, för att sålunda
genom lagens tuktan drivas till Kristus, av vilkens
försoning-hon dock icke får hemta tröst förrän Guds ande åter meddelar
henne sitt tydliga vittnesbörd om benådning», stämplade
Hedberg i det nämnda brevet såsom någonting, vilket han vid
närmare eftersinnande icke kunde anse »stå rätt väl tillsammans
med apostlarnas lära» och specielt med vad aposteln Paulus
lär i Romare- och Galater-breven. Denna uppfattning hade hos
Hedberg yttermera klarnat och stärkts under de närmast
följande åren. Och året före sammanträffandet med Rosenius
hade Hedberg beslutit sig för att framställa sina tankar
offentligen i en särskild skrift, som han ville ge ut i tryck. Samma år
hade han skriften färdig i manuskript, men den utkom ur trycket
först i början av år 1844. Han ville först låta de pietistiska
»Fäderna» granska den och hoppades trots allt, att den kunde
erhålla deras gillande. Och till en början såg det även ut, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
