Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
han öfverdrog dem med hud.» Så till vida lyckades det ovanliga
företaget, och första afdelningen af en stor återställelse var fullbordad.
Men nu måste Propheten vidtaga en ny åtgärd, förut hade han talat
till benen, nu säges det honom: »Prophetera till andan; prophetera,
du menniskobarn, och säg till andan: Detta säger Herren Herren:
du ande kom här till ifrån de fyra väder, och blås uppå dessa döda,
att de varda lefvande igen.» Här åter torde förnuftet hafva invändt:
»hvad är jag, att jag skulle företaga mig ett så högt och vigtigt
kall, att tala för Guds Anda, och såsom befalla honom att komma
och lefvande göra denna döda kropp». Men Herren har sagt ordet,
gifvit löftet, detta är nog, tjenaren begär endast vissheten derom,
att föreskriften kommer ofvanefter, erhåller han denna visshet, då
går han utan tvekan till verket, och han lyckas i sin lydaktighet.
Så var det här; ty säger Hesekiel: »Och jag propheterade såsom
han mig befallt hade: Då kom ande uti dem, och de vordo lefvande
igen, och reste sig upp på sina fötter och de vordo en ganska
stor hop.» Betydelsen af allt detta förklaras i ordet, och vi finna
att hela den lärorika synen var ämnad att ådagalägga möjligheten,
verkställbarheten af en återställelse bland Israels barn, lika
obegriplig för det menskliga forskandet, som en uppståndelse ifrån de döda.
Och när man noga öfverväger den tröstelära, som meddelades
Hesekiel i denna syn, och det helas tillämpning på Guds församling,
finnes giltig anledning till det bruk, som ofta blifvit gjordt af detta
märkeliga Skriftställe, då man velat dermed förklara: den andeliga
uppståndelsen ifrån synderna och öfverträdelsernas död. Eph. 2: i.
Christi sändebud till ex. rigtar sina blickar åt hedendomens
mörka dal, der de arma menniskorna sitta i dödsens ängd och skugga,
der slättmarken är full af de andeligen dödas ben, och de äro
många, och de äro platt förtorkade dessa döda ben. Det är visst
icke någon för kött och blod behaglig eller lockande syn, men
Guds hand fattar sändebudet, Guds Anda förer hans hjerta dit, och
han tvingas af en himmelsk magt, att framför alla andra föremål
för sina betraktelser välja just detta. Han öfverväger hela
förhållandet, finner att de döda benen äro så fullkomligen skingrade,
samhällets alla band så helt och hållet upplösta, att till och med modren
förgäter sitt barn, »så att hon icke förbarmar sig öfver sins lifs
son.» Es. 49: 15. Om han tilllfrågas: »Menar du ock, att dessa
benen åter måga lefvande varda?» så har han intet svar att afgifva
annat än detta: »du vetst det, Herre.» Men då han likväl undfår
befallningen: »går ut och lärer allt folk,» gör han inga
förnuftsinkast, utan far åstad på Herrans befallning, förtröstande på det
densamma åtföljande löftet: »Si, jag är när eder alla dagar intill
verldenes ända.» Matth. 28: 19. Han uppreser på den hedniska
slättmarken det betydelserika korsbaneret, samt predikar för de döda
benen Christi outgrundeliga rikedomar, och si! de kringströfvande
vildarna samla sig omkring sändebudet, nomadlifvets råhet utbytes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
