Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
till Christi lära, neka denna bekännelse med sina gerningar Tit. i: 16,
uppdagas ett tillstånd af andelig död, som är högst betänkligt i hvad
de döda sjelfva angår, och som gör att de, ehuru bärande Christi
namn, uteblifva ifrån det stora verk, som är Christi församling
anförtrodt, nemligen hela verldens besegrande för Christum.’
’ Att denna beskrifning om det religiösa tillståndet icke är en utgjutelse af
utlänningens ensidiga öfverdrift och mindre sakkännedom, vore lätt att ådagalägga
med tänkvärda utdrag ur Svenska författare. Det torde vara nog att åberopa
endast en, som har med hjerta, men sannfärdiga färger skildrat förhållandet under
tvenne olika perioder. Han skrifver: »Så långt voro vi komne, i hvad samtiden
kallade ljus och en annan tid skall kalla mörker, att sjelfva det gudomliga Ordet,
hvars nyttjande man kunde förlåta vårt Slägtes barndom, men ej dess fullmyndiga
ålder, ansågs på sin höjd som ett slags bidrag till fornhistorien, hvilket redan
gjort sin tjenst och nu mera ej behöfdes, då man, till sin bildning eller sitt
tidsfördrif, ägde Romaner, Reglementen, Encyclopedier och Hushålls-Catecheser. Den
himmelska Sanningen, som ej kunde förlikas med jordiska begrepp och begärelser,
blef till straff ett mål för det småqvicka skämtet, som, när det förlorade sin nyhet
och sitt salt, öfvergick till föraktets tystnad i dessa ämnen, och kallade sig då
anständigt. Guds hus ville man väl ej nedrifva, emedan så mycket annat kunnat,
omedelbart derpå, blifva nedrifvet; men att helga Sabbathen, att deltaga i den
offentliga Gudstjensten, att gå till JEsu nattvardsbord, så långt trodde man sig ej
behöfva drifva sin fruktan för Gud eller menniskor. Om man ock någongång,
oupptagen af beredelserna till verldsliga förlustelser eller förlägen om en sysslolös
timmas fördrifvande, för ro skull besökte helgedomen, var det helst der, hvarest
man fick beundra Talarens konst att, på det andeliga farvattnet, som en skicklig
Pilot, lofvera sig fram mellan dogmatikens klippor, och, sedan han behagligt
gungat sina passagerare en stund på fantasiens känslosvall, återföra dem helbregda
i den kända hamnen af en maklig Sedolära, som dock ej behöfde följa utom
kyrkdörrarna. Här vidtogo andra lefnadsregler. Här igenfann man sina vanliga
klokhetsmaximer om verlden och menniskan, och återtog sitt förståndigare sätt
att uttrycka dem. Att nu, från en religiös synpunkt betrakta lifvets åligganden
och tidens händelser, skulle hafva fallit sig löjligt, och ännu löjligare att i sådan
form utlåta sig. Det var nog, att man visste njuta sitt lif, låta allt gälla hvad
det kunde, vara sjelf sin lyckas smed och, der man misslyckades, skylla på sin
otur. Ville man någongång, vid stora tillfällen, höja sig på stora ord öfver det
alldagliga, så lät man det allsvåldiga Odet styra sakernas lopp, eller ibland, för
omväxlings skull, det Högsta Väsendet, hvilket man dock sorgfälligt vaktade för
alla attributer, som kunnat väcka en åtanka på den i ordet uppenbarade
Himmelske Fadren. I öfrigt skyndade man, så fort ske kunde, från sådana fraser, att
ej löpa fara att misstänkas för någon hemlig Christendom. Fanns här och der
någon eljest bildad och kunnig man, hvilken noggrant iakttog gudaktighetens
allmänna öfningar, strax stämplades han som en skrymtare, hvilken väl visste hvartill
gudaktigheten var nyttig här i verlden. Samlade ännu någon Husfader, på gamla
verldens sätt, sina barn, sitt tjenstefolk, sina vänner omkring sig, för att, efter
dagens eller veckans mödor, tacka Gud och uppbyggas af Herrans Ord, föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
