Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDLINGAR TILL GEORGE SCOTTS VERKSAMHET I SVERIGE I 6 7
förädling. Och hvad som i synnerhet bör bidraga härtill är det
uppvexande slägtets sedliga vård. För sådant ändamål ber jag om
det ej illa upptages att med någon säker lägenhet måtte mig
tillsändas de tabeller och öfrige saker och underrättelser, hvarigenom
man kunde försöka grundlägga en småbarnsskola. Får man en
lyckligen igång, så vill jag tro att flere skola komma efter af sig sjelfva.
Och en kommande tid skall på det högsta välsigna både
grundläggarne och dem som främjat denna sak. Bland dem kan jag icke
upphöra att tänka på den vördnadsvärde Öfverste af Forsell, som
har så många förtjenster för sitt fosterland och det uppvexande
slägtet; Herren välsigne honom och alla dem som höra honom till.
Han är ganska dyrbar för mitt hjerta.
De omskrifne sakerna för småbarnskolans grundläggning kunde,
om ej Pastorn får bättre lägenhet, sändas med ett ångfartyg till
Götheborg, adresseradt till Consistorienotarien B. Grundell. Hos
honom vill jag låta hämta sakerna sedan min Bäste pastor
underrättat mig att de äro sände, och får jag vid samma tillfälle veta
kostnadsbeloppet så för det ena som det andra. Jag har det hoppet
till Gud att Han af sin nåd förlänar mig något godt kunna uträtta.
Helsa vänner och bekanta som med oss söka Christi rikes tillvext.
Särskildt ber jag helsa brukspatron Oven med dess familj, samt fru
Stenberg och döttrar.
Vänskapsfullt
Joh. Fransén.
Laholm d. 31 Aug. 1841.
56. Från C. Fr. af Wingård.
Min k. Herr Pastor.
Hjertligen lyckönskar jag till den långa och besvärliga Resans
slut, och återkomsten till Maka och Barn. Jag gläder mig ock
öfver de vackra gåfvor, som insamlats till flera, våra fromma
föremål. Men jag är ledsen öfver den fejd, som nu åter börjat.
Wisserligen tror jag icke på Tidningarne, hvilkas ogrund jag varit i bästa
tillfälle att erfara. Sjelfva ställningen var ock svår, ty om Herr
Pastorns mission icke skulle anses öfverflödig, borde behofvet deraf
framställas. Illa om målningen varit starkare, än kärlek och klokhet
fordrade. Jag dömer icke, att så skett; icke heller behöfver jag
erinra en Engelsman om ett Folks ömtålighet för sin ära. Men ur
mitt hjerta vet jag, att jag alldrig gillat dessa allmänna, oinskränkta
omdömen öfver ett Folk, en Kyrka, ett Stift, en Församling. Äfven
då de äro välmenta, äro de orättvisa. Huru kunna vi se till inre
förhållanden, och huru missräknade sig icke redan Elias? Fordra vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
