Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDLINGAR TILL GEORGE SCOTTS VERKSAMHET I SVERIGE I 6 7
hade intet att skaffa med någon Kyrkoherdes embetsförwaltning. Till
dess Redin bestämdt uppgifver andra tillfällen då jag öfverträdt mitt
råmärke, och gjort intrång på det Swenskt Kyrkliga området, så håller
jag före, att den nu omtalta händelsen är den första och enda gången
sådant skett [och] jag inblandat mig i sådana Kyrkliga affairer hvilka
icke tillhöra min ställning här såsom tolererad gäst. Tiden torde nu
wara inne att »öfvergå» ifrån lösa declamationer till envisa facta,
»from sounds to things».
Stockholm den 6:e April 1842.
Geo. Scott.
80. Från P. Wieselgren.
K. Broder!
Du undrar på min tystnad. Men det är en gammal regel: in
dubiis nihil agendum. Och villrådig har jag varit om hvad som bäst
skulle göras och derföre hellre gjort intet, än något, som kunnat
antingen till intet gagna el. skada. Ty jag har alltmera sett att det
blifver dig omöjligt, huru du än sjelf velat, att vara blott hospes, då
jag således, enligt mitt första ord till dig, skulle vara hostis. (»Aut
hospes, aut hostis!») Ej har jag bäfvat för pöbelns arghet i
Stockholm annat än fruktande, att de skulle öfverfalla dig och fläcka
Svenska namnet, men jag har fruktat för söndringen inom vår Kyrka,
ej i offentl. affall och öfvergångar, men i sinnena, en storm,
hvarunder troslifvets stilla vextlighet skulle afbrytas; ty då den ene
varder Apollisk, den andre Cephisk, äro de Christne då ej »köttslige»
och icke varder dermed andligheten befordrad?
Att ge något råd är föröfrigt på 60 mils afstånd lika svårt som
något omdöme. Dock känner jag, att jag i ditt ställe långt för detta
tillämpat Matth. 10: 23; samma öfvertygelse mötte jag hos [-Th[omande]r-] {+Th[o-
mande]r+} då jag träffade honom kort före sin uppresa. Till Keyser
yttrade jag den långt förrän argheten blef så nationalfläckande, ty
jag såg nog hvad som skulle utveckla sig, liksom jag nu ser, att då
de väl förjagat dig, de angripa oss öfrige, som också nitälskat för
Christi rikes utbredande. Anfallet mot mig såsom Methodist, Jesuit
etc, är redan i bokhandlen af en Hr Broomé, som alltsedan första
anfallet mot dig, svor att vi andre Methodister skulle offras på din
graf. Således ansåg jag att ett offentligt ord i saken blott tjenat till
att ge mig anseende att ha anfallit, der jag ändå väntat att hvar
dag bli den anfallne. Då deremot allt artat sig till en förföljelse af
prima sort, då mins jag det tysta lammet, som till slaktning leddes
och ej öppnade sin mun. Nu är väl tid, att gå in i kammaren,
tills vredan gått öfver. I kyrkans historia se vi, att den har en
öfvergång, men att då den är i sitt argaste utbrott intet försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
