Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDLINGAR TILL GEORGE SCOTTS VERKSAMHET I SVERIGE I 6 7
De togo sin början första Söndagen i Juunii. Likna de dem som
hållas från Cathedern i Gefle så får der ej höras hvarken bön eller
sång emedan det eljest blifver förmycket läsaraktigt. —
Gifver Gud hälsa och krafter, så torde det tillåtas mig att en
och annan gång få lemna några underrättelser från Lappska
Missionsfältet och beder i sådant hänseende om några ord i händelse att
Pastorn icke sjelf kommer att gå till Hednalanden. Gud ware med,
både nu och alltid och bevare han sin Sons vittne till evig tid. Amen
Wännen
C. L. Tellström.
IOO. Från Maria Gustafva af Rolén.*
Stockh. den 24. Junij 1842,
Aldrabästa Pastor Scott, förlåt mig som fördjupad i bedröfvelse
dristar at på detta sätt säga mitt sista farväl til en Person hvilken
jag lärde känna endast för at beständigt sakna och begråta! Ack
hade jag kunnat tro at det var sista gången jag såg Pastorn
aftonen före den sorgliga dagen, o, jag hade då gifvit et annat svar
på den milda fråga som ännu ljuder i mina öron: Kanske fr. hade
velat talt något vid mig?» (Ack jag som har så mycket på mitt hjerta
at hela min lifstid vore otillräcklig för at uttala det, ock som af
ingen annan kan besvaras). Ack huru förebrår jag mig icke nu at
jag tvenne gånger uppehöll Pastor Scott, utan at vara i stånd at
öppna mitt hjerta oaktat det innerliga förtroende jag bär till Pastor
Scott, men jag bedyrar at min tunga var likasom bunden, det
förekom mig som om jag befunnit mig inför et högre Väsende, ty
aldrig har Guds Ord från någon annans läppar gjordt et så djupt
intryck på mig, må det derföre förlåtas mig om min vördnad och
tacksamhet icke känner några gränser. Men nu viste jag icke en
gång at det skulle bli resa af om lördagen, långt mindre at det
skulle bli den sista från detta otacksamma land; ty jag tryggade
mig så fast vid Pastorns eget löfte at återkomma i slutet af Junij;
ack huru räknade jag ej veckorna, ock hvarje lördag tänkte jag:
nu återstår blott så ock så många veckor, men hvem kan beskrifva
min smärta vid den förkrossande underrättelse som försänkt hela
mitt lif i hopplöshet ock jemmer, nu har jag ej mer något stöd att
hålla mig vid, jag som är så svag ock så vacklande. Ack ingen,
ingen annan lärare talar så som Pastor Scott, till min själ, förgäfves
bemödar jag mig at i någon annan kyrka bibehålla den andakt jag
1 Maria Gustafva af Rolén, f. 1798, d. 1859. Se G. Anrep: Svenska adelns
ättartaflor, III, s. 433.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
