Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28o
meddelanden och aktstycken
att denna frånvaro skall blifva ständig, vill jag ej föreställa mig.
Stormen är nu stillad. Tidningarne hafva icke något mer att
förtälja om Methodismen eller pastor Scott, och om några år skall
minnet af all den oro publicisterna anstiftat vara som en dröm, den
man med obehag erindrar sig. Min Vän skall återkomma. Derpå
tror jag mig vara viss: ty det goda verket får ej afstanna. Försynen
kan ej villja det. —
Också jag har sedan min Väns afresa varit ett föremål för
prässens förföljelse. Min Vän vet, att jag hade anmält mig till en
ledig Ledamotsplats i FångStyrelsen. Chefen, som är med mig af
gammalt bekannt, ville hafva mig in i Verket och understödde mig.
Min medsökande hade ett mäktigt parti inom Justitie
Departementet, som var mig emot. Man hörde först StatsContoret huruvida jag
kunde vid Ledamotskapet förena min innehafvande exspektanslön.
Det var ett oformligt steg, hvarigenom man afskar mig rättigheten
att besvära mig i laglig ordning öfver StatsContorets beslut. Redan
innan utnämningen hade Dagl. Alleh[an]da och Aftonbladet gifvit
vinkar åt Regeringen att icke gynna eller begagna en person, som
de ansågo vara H. E. Grefve Rosenblads skyddsling. Det tog
skruf, som man säger. Vederbörande förskräcktes, men kunde ej
förekomma att jag förordnades till beställningen. Hade det nu blott
stannadt vid den »fria prässens» angrepp, och alarmerande artiklar
skulle det föga hafva oroadt mig, ty dervid var jag van, och delade
dess oförskämda anfall med så många andra oskyldiga offer. Men
sjelfva StatsTidningen kungjorde d. 31 Maij mitt utnämnande i
följande ordalag: »Under d. 14 innevarande månad har Kongl. Maj:t
uppå Ordförandens i Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar
i Riket, GeneralDirektören och Riddaren Livijns underd. hemställan,
i Nåder förordnat KammarRådet Ludvig Neijber att vara kameral
Ledamot i nämnde Styrelse, emot åtnjutande af årligt arfvode
1,800 Rd.B:ko, med vilkor att hädanefter icke få förena någon
annan tjenstbefattning med denna; och kommer Neijber att, under
dess tjenstetid såsom Ledamot i Fångvårdsstyrelsen emot arfvode,
afstå från åtnjutande af den exspektanslön, han, i egenskap af f. d.
Ledamot i förra Allmänna MagazinsDirektionen, innehaft.»
På ett så ovanligt sätt hade ännu icke någon af konungen
gjord utnämning blifvit i Statens officiela blad promulgerad. Det
väckte mycken uppmärksamhet och man fann att Reg. genom en
sådan redovisning för motivet till sin handling ville liksom urskulda
sig inför den fria prässen, och att, då Regeringen icke kunde komma
ifrån mina anspråk, den ville visa att det skedde utan afseende på
något gynnande för mig, eller för Grefve R. skull. Så långt har
då ändtligen pressen hunnit med vår Regerings förödmjukelse! Som
jag af allt detta tydligen insåg att jag från alla kanterna var ett
föremål för förföljelse, och under sådana omständigheter omöjligen
kunde något uträtta på den plats dit jag blifvit satt, tog jag, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
