Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDLINGAR TILL GEORGE SCOTTS VERKSAMHET I SVERIGE I 6 7
liflig för min själ; ja alt är förbi, mitt lugn, mitt hopp, min
själsfrid, min helsa, alt, alt är flyktat, endast min saknad ock mina
tårar återstå. — Må jag ej qvida: Fader i Himmelen, det var då
endast til min olycka som Du begåfvade ditt svaga barn med en
känslofull själ! —■ Snart vet jag icke mer hvart jag skall vända
mig för ängslan och oro skull, min ångest tilltager med hvarje
ögonblick, jag liksom dör ock lefver up igen endast för at känna hela
vidden af min förlust; ack, jag ville så gärna bedja, men huru skall
jag kunna det, nu då hela min själ är så uprörd af den sorgliga
Catastrof som natt och dag sysselsätter alla mina tankar? —
Hvar-til gagnar det mig at jag äger alt hvad som behöfves til detta
eländiga lifvets uppehälle, då jag måste sakna alt som fordras för det
eviga? O, huru gärna ville jag ej försaka alt hvad jag äger ock
har at förvänta, ock endast förbehålla mig den sällheten at en
annan Maria vid Pastor Scotts fötter få tillbringa min öfriga lifstid,
men ack, Han lefver icke mera för oss; jag skall aldrig mera höra
Hans milda Änglastämma, och uppfyllas af vällust såsom med en
ström! — Olyckliga öde, hvarföre skulle du tillåta ondskan at så
få slunga sina mordiska pilar, hafva de ingen qvar för at så gärna
genombåra mig ock göra et slut på mit eländiga lif?
Ack huru förskräcks jag icke då jag anställer en jemförelse
med min nuvarande sinnesstämning med hvad den var vid detta
årets början, huru lycklig fann jag mig icke då! Jag ägde ingen
sällare tanka än hoppet at snart åter få höra Pastor Scott, och jag
kände mig så förbättrad af hvartenda välsignat ord som utgick från
Hans mun, men jag upsteg til höjden af sällhet endast för at göra
ett förskräckligare fall; ehuru mycket jag än bemödar mig, så
förföljes jag beständigt af en ock samma tanka, ja, under sjelfva
nattens stillhet finner min själ icke något lugn.
Sömnen flyr mig, ock den oersättliga förlust som drabbat oss
är beständigt för mina ögon; jag kan ej mera hvarken bedja eller
hoppas, ty de många grymma anfallen mot Pastor Scotts dyrbara
Person (hvilken för hvarje gång blef oss alt mera kär) hafva nästan
förjagat den stilla hängifvenhet till försynens skickelser som jag förr
ägde. Hvad skulle jag också nu mera bedja, då min enda
innerliga Bön: återskänk oss Honom! icke blef hörd? Ack jo, at få
nedstiga i grafven, men äfven där skulle mitt arma hjerta icke finna
ro, så länge det stormar så här i min själ, ock jag känner at det
aldrig skall blifva annorlunda, ty jag hvarken kan eller vill höra
Guds Ord från någon annans läppar, det har endast en motsatt
verkan pa mig, ty jag vet at det är endast Pastor Scott som i alt
sitt handlingssätt bevisar sin rena himmelska själ. Jag nödgas efter
gammal vana gå i kyrkan, men så ofta det låter sig göra, så sätter
jag mig blott utanför ock begråter min grymma förlust. —
Mycket, mycket, återstode ännu för mig at säga, men jag har
tyvärr länge nog tröttat Pastor Scott med min klagan ock jag ber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
