Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDLINGAR TILL GEORGE SCOTTS VERKSAMHET I SVERIGE I 6 7
Sälen, eller Frimurarnas, till att hålla Missions- och Nykterhetstal
uti, men det kostar — och det är ovisst hur det skulle gå — och
hvar tar man talare, som duga till något? Märk hvilken villervalla!
Sammalunda äro våra aftonandakter ofta anledning till sorgesårets
upprifvande. Äfven finnas de, som slå sig på bitterhet mot
Statskyrkan, vilja ej gå i Kyrka, eller i våra Enkhus-Missionsböner (ännu
mindre till Ad. Fredrik.) Och jag söker visserligen att rätta det orätt
är, men jag kan ej heller så mycket undra. Jag känner sjelf
al-deles samma svaghet. Jag ser ock huru de fångna i Babel icke ville
då göra sina vaktare till viljes och sjunga för dem Herrans visa i
främmande land, utan hängde upp sin harpor på de pil-träd och
vide som der när voro m. m.
Men jag orerar för länge. Käre Broder! du har nu sett huru
vi hafva det. Fru Scott berättar mera. Dock ihogkommer jag ännu
något. Jag har fruktat att Meth. Committeen förhastar sig och skickar
Broder Scott för långt, då det torde ej dröja så länge innan det
går an återkomma. De måtte väl besinna, att det är ingenting
ovanligt att Petrus och Paulus vissa tider äro i band och. fängelse, att
Luther ett år satt på Warthburg, men detta oaktadt går verket fram.
Om de Methodister äro kallade till Sveriges räddare, så böra de ej
helt vika, om de ock nödgas för någon tid draga sig undan. — Ja
man får ock se hvad dom som faller ofvanefter. Besvärsskriften
var mycket väl skrifven, sade Keysser och Owen. Jag fick ej
höra den.
Men hvad tycks om den blinda bitterhetens dumhet! Den
länsman (eller hvad han var) som anfört klagomålen öfver den Präst,
Lunell, som jag skref är suspenderad, kallar honom en * Geo. Scotts
planta». Si K. Broder! dig tillskrifver man all religiositée i
landet! ty det religiösa i Lunells pred. måste hafva varit Scottskt, ty
icke har man just beskyllt dig för grofva, plumpa talesätt, utan
tvärtom för en förtjusande finhet. Ja, ack K. Broder! dessa tider
skola dock blifva oss märkvärdiga att minnas. Och lefva vi, så
måste vi träffas — äfven om du aldrig skulle återkomma, (hvilket
jag ännu aldrig kan tro) så måste jag se Eder, om I stannen i
England, och Gud förlänte mig så mycket tid och pengar. Men jag
talar nu som barnen, jag talar i fåvitsko.
Jag hade ej bort glömma att nämna min tacksamhet för allt
hvad jag vid ditt bord har njutit nu på denna tid. Jag har nu
börjat äta på en Nykterhets-Spis-inrättning vid Regeringsgatan, der det är
ganska godt pris — men otrefligt sällskap — så att jag vet ej om
jag blir der länge. Till Frukost och qväll har jag hemma mat.
Ja, käre Broder! jag kan visst aldrig uttrycka min tacksamhet, men
Gud, som är rik m. m. han skall allt vedergälla. Oförgätligast är
för mig det innerligt förtroliga och sammanstämmande i både
tänkesätt och verksamhet, som mellan oss rådde. Du var hvad ännu ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
