Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 SC) MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
114. Från A. Wiberg.*
Trollhätta Slussverk, d. 10 Juli 1842,
kl. 11—12 e. m.
Uti Christo högt älskade Herr Pastor!
Ibland de många som igenom bref hafva velat göra sig hos Herr
Pastorn hågkomna tager sig äfven undertecknad friheten att besvära
Herr Pastorn med några raders genomläsande. Jag hade den på en
gång glädjande och sorgliga förmånen att på min resa ner till
salt-sjöbaden få åtfölja Fru Scott på hennes flyttningsresa ifrån oss, och
har nu, omgifven af mina medpassagerares sorl, velat begagna de
sista ögonblicken af min dyra samvistelse med Fru Scott om bord på
ångfartyget till att skrifteligen betyga Herr Pastorn min erkänsla och
tillgifvenhet. Det är någonting hemskt och dystert, då jag emellan
Trollhättans mörka och sammanträngda klippmassor återkallar i minnet
den sednare tidens bedröfliga erfarenheter samt tänker mig den snara
skiljsmässan med Herr Pastorns älskade familj (morgon f. m. kl. 5).
Herrans vägar äro oss alltför förunderliga: ho kan begripa dem!?
Och då vi äro indragna på dessa Herrans vägar, hvad hafve vi att
göra? Vi kunne icke kasta oss utur dem; vi kunne icke streta emot;
vi måste följa den ledande handen och bore göra det med stilla
undergifvenhet. Efteråt skole vi finna, att densamme underlige
Ledaren i sinom tid vedergäller med en fridsam rättfärdighetens frukt
dem som af hjertat älska Honom och kyssa hans faderliga agoris.
Gud gifve Herr Pastorn sin nåd att kunna uti de största
vedervärdigheter upptäcka den största någonsin vederfarna nåd, och allt skall
vändas i glädje.
Med en blick på de efterlemnade fåren, huru de skingras,
förgås af hunger och törst eller af vilddjuren sönderrifvas, hvad sorg i
hjertat, och huru förundrar jag mig icke öfver, att Herren sålunda
har låtit sitt verk afbrytas mitt uti sin början? Men lemnom äfven
dessa uti våra ögon åt förödelsen lemnade får: Herren kan äfven för
dem all ting förvandla.
För min ringa del finner jag nu allting så tomt och ödsligt,
sedan Herr Pastorn reste ifrån oss. Förut var ändock något
föreningsband och någon samdrägt: nu vet man, snart sagdt, icke hvar
man är hemma. Gifve Gud, att icke det måtte hända som
Tidningarna förklarade för en omöjlighet, att nemligen i och med
detsamma vi mista Scott mista vi äfven Christum! Det bör icke så
1 A. Wiberg, f. 1816, d. 1887. Prästvigdes 1843, tjänstgjorde i Hälsingland,
lämnade prästtjänsten 1850, blev snart därpå baptist och ledare för baptismen
från 1850-talets mitt. Se Anders Wibergs lif och verksamhet,3 Sthm 1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
