Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 1. Stat och patriarkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8
ALEXANDER DE ROUBETZ
underkastade kyrkodomstol.1 Vladimirs stadga innehåller den
principiella regeln, att »i kyrkliga domar bör varken furste, eller
hans bojarer, eller domare inblanda sig».
I furst Jaroslavs kyrkostadga se vi redan några smärre
ändringar av den föregående stadgan: vid kyrkodomstolen gällde
samma taxa vid utkrävande av penningstraff som vid civil
domstol. Vid några mål deltog storfursten i rannsakningen. Sådana
mål gällde: a) ärekränkning, våld och misshandel mot ogifta och
gifta kvinnor, mordbrand, klippning av hår och skägg; b) stöld
begången inom familjen samt mord. I de första fallen tillföllo
penningböter biskopen, fursten hade blott att övervaka domens
utförande; i de senare fallen delades penningböterna mellan
biskopen och fursten. Furstarna i landsorten2 tillämpade
storfurstarnas stadgar inom sina områden. Huvudskillnaden mellan
dessa två stadgar är, att Vladimir, d. v. s. statsmakten, icke
blandade sig i kyrkans moraliska uppgift, utan gav tydligt
tillkänna, att kyrkan var fri i val av straff och åtgärder, att kyrkan
var fullt självständig i sina domslut. Jaroslav däremot gjorde
ett försök att inblanda sig i kyrkliga angelägenheter, ehuru
mycket försiktigt och utan att kränka kyrkans frihet och
rättigheter, men statsmakten började straffa brott mot kyrkolagarna.
I hierarkiskt avseende var det gamla Ryssland efter
kristendomens antagande underkastat patriarken i Konstantinopel och
gjorde bruk av patriarkens exarkatsrättigheter, men dessa
rättigheter voro vida större än de grekiska exarkatens. Ryssland var
ju i politiskt avseende oberoende av Grekland; rent geografiskt
låg det avlägset från Grekland. Patriarken kunde ej blanda sig
i Rysslands inre angelägenheter, metropoliten i Kiev avgjorde
alla frågor självständigt. Det enda reala föreningsbandet med
den ekumeniska patriarken bestod i att metropoliterna i
Ryssland kommo från Grekland. De stodo främmande för ryska
folket och fastän de utnämndes med ryska storfurstens
samtycke, voro de ej hans undersåtar, utan oberoende av honom.
1 I de grekiska lagarna underställdes några av dessa ärenden statens
domstolar, t. ex. föräldramaktens överskridande, arvsfrågor, makars tvist om
egendom m. m., men i Ryssland överlämnades även sådana frågor åt
kyrkan.
2 I delfurstendömena (de underordnade).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
