Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 1. Stat och patriarkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOVJET-RYSSLANDS KYRKA
3 1
hetstid började, då var det just metropoliterna, som bidrogo
till att grundlägga Moskvafurstarnas makt.1 Storfurstarna antogo
den bysantinska läran om kejsarens makt och så småningom
började de minska kyrkans rättigheter.
Men vid samma tid, hur egendomligt det än må synas,
nådde de ryska metropoliternas andliga makt sin höjdpunkt och
metropoliterna började betrakta sig såsom de enda, som
bibehållit den apostoliska läran i dess renhet. Vid denna tid
mognade den tanken, som senare blev realiserad, att Ryssland måste
ha sin egen patriark, oberoende av de österländska patriarkerna
och jämställd med dem. Denna tanke levde upp under Ivan
den förskräckliges tid, då man hyste den åsikten, att Moskvas
härskare för hela den »ortodoxa världen» trätt i stället för den
bysantinska kejsaren. Man sökte blott anledning att realisera
dessa förhoppningar. Ar 1586 anlände till Moskva patriarken
Joakim V av Antiokia. Det var första gången en patriark
anlände till Ryssland. Patriarken kom till detta land för att få
»allmosan», som man då kallade det understöd, som ryska tsarerna
brukade skänka de österländska kyrkorna. Man tog emot honom
med all den ståt, som dåtidens ryssar voro så vana vid;
patriarken ärades med alla kejserliga ceremonier, då han besökte
tsaren. Annorlunda gick det, då han för första gången besökte
Moskvas domkyrka. Metropolit i Moskva var då Dionysios, en
mycket högfärdig man. När patriarken efter mottagningen hos
tsaren gick till Mariahimmelsfärdskatedralen, mötte honom
Dionysios på trappan, omgiven av alla biskopar och tusentals
präster. Men metropoliten lät ej patriarken, som var både äldre
än han och mycket högre i rang, välsigna honom, utan
välsignade själv patriarken; med denna gest ville han liksom visa sitt
primat över den fattige »tiggaren». I Moskvas officiella diarium
står »att patriarken sade något om, att det varit tillbörligare,
att metropoliten bett honom, patriarken, om välsignelse, men
sedan teg han». Det är klart, att patriarken, som väntade
penninghjälp av ryska tsaren, ej ville stöta sig med metropoliten,
men det är också tydligt, att Moskvas metropolit ansåg sig
hava samma rang som österländska patriarker, eller t. o. m.
1 Metropoliterna Peter, död 1326, Aleksej, död 1378 och Ionas, död 1461.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
