Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 1. Stat och patriarkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8
ALEXANDER DE ROUBETZ
högre än de, emedan man betraktade österlänningarna som
sultanens underlydande; ja man drog även deras ortodoxi i
tvivelsmål.1
Efter långa och stundom allt för diplomatiska
underhandlingar med olika patriarker, bl. a. med den ekumeniske
patriarken Ieremias II, som 1588 också besökte Moskva, och som
begick ett taktiskt fel, då han samtyckte att själv stanna i Moskva
såsom patriark, uppnådde Moskvas regering, att den ryska
kyrkans primas fick titel av patriark (1589), och hans rang
bestämdes omedelbart till rang efter patriarken av Jerusalem.2
Men några nya rättigheter eller privilegier fick den ryska
patriarken icke; upphöjelsen var en rent politisk sak, som
arrangerades av regeringen och ej som en följd av prästerskapets
strävanden; patriarkatets instiftande ökade nämligen tsarernas glans.
Vid patriarkatets instiftande påvisades, att »så snart tsaren har
övertagit de bysantinska kejsarnas makt, sä måste han ha hos
sig även en patriark, såsom det var i Bysans». Änyo se vi,
att det var en patriark hos tsaren, och ej patriarken och tsaren
jämställda, som det var i Rom. Men det oaktat spelade
patriarkatet en betydande roll i Rysslands historia, särskilt under
’interregnum’, d. v. s. efter tsar Theodors död (1598), då
Godunovs vän, patriarken lov (job) verksamt bidrog till, att
hans gynnare Godunov blev väld till tsar. Men efter Godunovs
död blev lov avsatt (1605) av den förste falske Dmitrij och
deporterad till ett avlägset kloster. Under denna för ryska
kyrkan bekymmersamma tid och följande år spelade patriarkatet
eller rättare sagt, den dåvarande patriarkens personlighet, en
enorm politisk roll. Patriark var då Germogen (Hermogenos),
väld under tsar Vasilij Sjujskij. Tack vare sin fasta karaktär
trädde han i spetsen för det nationella partiet, som tillvaratog
rikets och kyrkans intressen. Det är intressant att konstatera,
att Germogen inte personligen gillade tsar Sjujskij, men därför
att tsaren för honom var en symbol för den av Gud instiftade
makten, understödde han honom med hela sin auktoritets kraft.
Patriarkens exempel följdes av andra biskopar och prästerskapet.
1 Prof. S. F. Platonov, Boris Godunov, Petrograd, 1921.
2 Patriarkaten ha följande ordning: Konstantinopel, Alexandria,
Antiokia och Jerusalem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
