Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 1. Stat och patriarkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOVJET-RYSSLANDS KYRKA 3 1
Men ingen var i stånd att hindra interregnum och det förödande
inbördeskrig, som följde efter Sjujskijs störtande. Då samlade
sig alla ryska patrioter kring patriarken, som blev tvungen att
ställa sig i spetsen för riket; med all kraft sökte han hindra
valet av den polske prinsen till rysk tsar. Ett sådant val
betraktade han som den nationella tankens och ryska kyrkans
undergång. Han föreslog att till tsar skulle väljas någon
representant för den gamla ryska ätten. När Moskva blev taget av
polackerna, satte dessa honom i fängelse, emedan han ej ville
giva sin välsignelse till den polske prinsens val, utan försökte
att uppmuntra folket att fortsätta kampen mot polackerna tills
seger vunnes. Han dog i fångenskapen, men hans sak fortlevde;
alla patrioter samlade sig kring rikets bästa män, jagade bort
polackerna och valde Mikael Romånov till tsar (1613). Valet
av patriark blev uppskjutet ända till 1619, emedan man väntade
tsarens faders, metropoliten Filarets återkomst från Polen, där
han var i fångenskap, och han ansågs självskriven som den
lämpligaste. Efter hans installation utvecklades patriarkens makt
i en grad, som ingen kunnat förutse, men det hade sin grund
i rena tillfälligheter: Filaret förenade i sin person tsarens fader
och patriarken, och Mikael saknade begåvning att styra riket.
Vi ha redan sett, att icke ens den kraftfulle Germogen tänkte
rycka till sig den civila makten, fastän det icke skulle vållat
honom några svårigheter. Inte heller Pilaret tog makten själv;
den förlänades honom av hans son, tsaren, som gav honom
titel av »vehkij Gosudår» (»stor härskare») och aldrig fattade
något beslut utan faderns råd och samtycke. Men ingenting
ändrades i patriarkens juridiska ställning; endast i egenskap av
riksföreståndare erhöll Filaret större makt. Som förut under
metropoliternas tid förblev patriarken »primus inter pares» och
blott vid religiösa ceremonier och genom yttre kännetecken
utmärktes patriarken framför andra biskopar. I rikets regering
uppträdde Filaret som jämställd med tsaren: han hade sitt eget
hov med alla hovfunktionärer, liksom tsaren. Lagar utgåvos
både i tsarens och patriarkens namn, båda mottogo ministrarnas
rapporter, de utländska sändebuden föreställdes för båda
här-skarne m. m. Men snart efter Filarets död (1633) ändrades
förhållandena betydligt. Av hans två närmaste efterträdare (Ioasafl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
