- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguåttonde årgången, 1928 /
24

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 1. Stat och patriarkat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i 8

ALEXANDER DE ROUBETZ

att det romersk-katolska inflytandet var minimalt i det gamla
Ryssland, som alltid hyste det traditionella hatet mot Rom — ett
arv från Bysans; man var rädd för katolikerna, mindre fruktade
man lutheranerna. När Peter började införa sina statsreformer,
försökte prästerskapet att höja sin röst mot dem och stämplade
dem som kätteri, men Nikons tid var förbi, och på Rysslands
tron sutto ej mera de svaga Mikael och Aleksej, utan den
starke Peter. Nu börja de första kollisionerna mellan tsaren
och kyrkan, som fortsatte till år 1721, då »den heliga Synoden»
stiftades. Den siste patriarken var Adrian (död 1700), som var
en from man, men utan karaktär och särskild bildning. Han
samlade omkring sig alla, som voro missnöjda med den unge
tsarens reformer, försökte protestera i kyrkans namn, men
förgäves; det var omöjligt att tvista med Peter, och patriarken
tvangs att tiga. Peter såg alltifrån de första åren av sin regering
med misstro på kyrkan; han hade alltid framför sig Nikons bild,
Nikon, som påminde honom om påvemakten, vilken Peter ej
kunde tåla. Då patriarken Adrian år 1700 dog, valdes ingen
ny patriark, utan Peter utnämnde blott ställföreträdare för denne
för att ha fria händer för reformer, som likväl på intet sätt voro
av kyrklig karaktär, utan rena statsreformer. Alla dessa Peters
åtgärder för kyrkans reformering avslutades år 1721 med Synodens
inrättande.

Under metropoliternas tid och senare under patriarkerna
innehades högsta makten inom den ryska kyrkan av dessa samt
av kyrkokoncilierna. Av rent politiska skäl stiftade Peter »en
ekumenisk styrelse», den heliga Synoden. Denna reform är
ett uttryck för den under 1600- och 1700-talen härskande
uppfattningen om statlig och kyrklig organisation, vilken man finner
i flere länder, t. ex. i Sverige. Enligt denna teori voro
kollegierna den bästa formen för riks- och kyrkoinstitutioner. Peter
inrättade därför ett sådant kollegium, som blev erkänt av de
österländska patriarkerna 1723 såsom ryska kyrkans högsta organ.
Synoden, som fick samma rang som Senaten, organiserades av
Peter för att ersätta patriarken. I den ryska lagsamlingen 1892
(Vol, I, del I, § 43) står, att »Synoden är den högsta
ekumeniska styrelsen, vilken inom ryska ortodoxa kyrkan innehar alla
former av den högsta makten och vilken står i förbindelse med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:08:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1928/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free