Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 2. Den heliga Synoden - 3. Religionstvång och religionsfrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOVJET-RYSSLANDS KYRKA
3 1
gifter från staten, hänsköts Synodens beslut till monarkens
samtycke, kungjordes därefter och erhöll laga kraft. Om frågan
berörde även andra ministerier, så gick den genom alla lagliga
instanser.
Synodens administrativa makt sträckte sig över alla
kyrkliga institutioner, såsom deras högsta instans. Dessutom hade
Synoden rätt att för monarken föreslå kandidater till
biskopsämbeten, framlägga ansökan om avlöning inom prästerskapet,
uppsätta förslag till utnämning av rektorer vid andliga akademier
och seminarier m. m. Synoden hade rätt att självständigt
utnämna teologie doktorer och magistrar (motsv. svenska teol.
licentiater), att i särskilda fall giva tillåtelse till invigning till
munkstånd och till utträde ur präst- och munkstånd efter sökandes
begäran. Synoden förvaltade även kyrkans egendom, för vilket
ändamål den hade’en rad av institutioner, dessutom hade Synoden
domsrätt över prästerskapet och i skilsmässomål. Hit hörde också
brott mot statskyrkan, kätterier och irrläror. Synoden var också
den ryska kyrkans representant inför de utländska kyrkorna samt
stod i förbindelse med de österländska patriarkerna.
Som vi se, var Synodens makt nominellt mycket stor, men
i huru hög grad den var en ekumenisk institution, det skola vi
se, när kyrkans ställning efter marsrevolutionen 1917 behandlas.
3. Religionstvång och religionsfrihet.
Den ryska lagsamlingen i band I, del I, kap. 7 (uppl. 1906)
giver följande bestämmelse angående Tron;
»Den förnämsta och härskande religionen i ryska riket är
den kristna, ortodoxa och katolska av österländsk trosbekännelse.»1
Härmed fastställes den ortodoxa religionen såsom
statsreligion. Som följd av detta måste ryska kejsaren tillhöra den
ortodoxa trosbekännelsen (§ 63).2 I denna paragraf nämnes
1 § 62 (1906); jfr år 1797, 18 mars N:r 17879; 1800, 1 febr. N:r 19263;
1803, 4 juli N:r 20837; ’841 24 apr. samt 1906, 23 apr. N:r 603, § 24.
a § 63: »Kejsaren, som innehar den allryska tronen, får ej bekänna sig
till någon annan religion än den ortodoxa». Jfr 1727, 7 maj N:r 5070;
1741, 28 nov. N:r 8476; 1797, 5 apr. N:r 17910; 1841, 24 apr. samt 1906,
23 apr. N:r 603, § 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
