Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 3. Religionstvång och religionsfrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8 ALEXANDER DE ROUBETZ
ingenting om kejsarens gemål, men av § 185 (Bd. I, del II kap.
V) följer, att både kejsarinnan och tronföljares gemål måste
tillhöra den ortodoxa trosbekännelsen.1 Detta framgår även av
kröningsritualen, ty kejsarens gemål får liksom kejsaren själv
den heliga nattvarden och den heliga smörjeisen, vilket ej kunde
ske, om hon bekände sig till annan religion. Vad andra
medlemmar av kejserliga huset beträffar, så säger lagen tydligt, att
de få ingå äktenskap även med personer av annan religion.2
Kyrkan hade angående denna fråga under olika tider olika
åsikter. Vi veta, att furst Jaroslavs döttrar voro gifta: Anna
med den franska konungen Henrik I (efter hans död blev hon
romersk-katolsk nunna), Elisabeth med konung Harald Hårdråde
av Norge, Anastasia med konung Andreas I av Ungern.
Jaroslavs gemål Ingegärd, dotter till konung Olof Skötkonung, blev
1019 ortodox och antog namnet Irina. Kort fore sin död (1050)
blev hon nunna med namnet Anna (hon blev kanoniserad och
hennes reliker ha bevarats i domkyrkan i Novgorod). På samma
sätt blev den ortodoxe furst Vladimir Jaroslåvovitjs gemål,
furstinnan Alexandra-Gita, dotter till Harald II av England,
ortodox. Härav får man draga den slutsatsen, att praxis i det
forna Ryssland var, att de furstinnor, som ingingo äktenskap
med ryska furstar, blevo ortodoxa, medan de, som gifte sig med
utländska härskare, antogo sin gemåls religion. Det finns inga
bevis, att kyrkan hade något att invända emot detta.
Annorlunda blev det senare. För första gången möta vi i Ryssland
frågan om religionsbyte under tsar Boris Godunöv, då han ville
gifta bort sin dotter Ksenija med en utländsk prins. Tsaren
utsåg härtill först den svenske prinsen Gustav (Erik XIV:s son).
Man föreslog honom antaga den ortodoxa religionen, men han
vägrade och blev deporterad till staden Uglitj; sedan flyttades
han till staden Kåsjin, där han dog 1607. Ksenijas andre
trolovade var den danske prinsen Hans, broder till konung Kristian
III. Han anlände till Moskva 1602 och enligt alla källor hade
1 »Äktenskap mellan manlig medlem av kejserliga huset, som har rätt
till tronen, och en person av en annan trosbekännelse kan ej äga rum annat
än sedan denna person har antagit den ortodoxa religionen.» Jfr 1889, 6
juni, N:r 6076; 1890, 19 dec. samt 1906, 23 apr. N:r 603, § 25.
2 § 186, anm. samt § 187.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
