Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. III. Kyrkans ställning efter novemberrevolutionen 1917 - B. Kyrkans fri- och rättigheter - 1. Kultens förrättande - 2. Propagandans frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8
ALEXANDER DE ROUBETZ
rangerades av det kulturella sällskapet. I en akt ser man på
scenen en kyrklig procession med helgonbilder, kors, präster i
ornat o. d. Nästa söndag höll prästen Glagölev i kyrkan en
predikan, i vilken han kritiserade pjäsen, kallade skolan, i
vilken föreställningen ägde rum, för »ett otuktsnäste» och
uppmanade församlingen att inte besöka sådana föreställningar och
ej häller låta sina barn gå dit.
Glagölev ställdes inför den revolutionära tribunalen i Tula,
som ansåg Glagölevs predikan vara agitation och propaganda
i kontrarevolutionärt syfte samt uppmaning till ett passivt
motstånd mot arbetar- och bonderegeringen. Prästen dömdes
enligt § 69, mom. i av strafflagen till 3 års fängelse med sträng
isolering. Glagölev överklagade domen vid högsta rätten,
erkände sitt fel och bad om straffets mildrande.
Högsta rätten antog en ny resolution, enligt vilken den
förklarade, att Glagölevs handlingar, som bestått i kritik av
föreställningen och i varning till de troende, ej kunde betraktas
som det brott, vilket avses i § 69, mom. 1, d. v. s.
»propaganda och agitation», varför högsta rätten beslöt att upphäva
domen.»
Men inte alla kulttjänare ha varit sä lyckliga som
Glagölev; mycket ofta blev utgången en annan, fastän
predikningarna varit mycket mera oskyldiga än dennes.
2. Propagandans frihet.
Vad beträffar religiös propaganda genom tidskrifter,
broschyrer o. d., så måste varje manuskript före sättningen skickas
till riksförlaget (ry. Gosizdät) enligt allmänna förordningar.
Men som religiösa sällskap ej äga rättighet som juridisk
person, så sakna de rätt att giva ut tidningar. Sådana få enligt
allmänna lagar däremot utgivas av enskilda personer inom de
religiösa grupperna.1
1 Vcik:s resolution av den 13 juni 1921. Justitiefolkkommissariatets
cirkulär av den 3 jan. 1919, § 12, samt av den 19 juni 1923, den 15 aug.
1921 och den 21 febr. 1923 N:r 94.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
