Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Ivar Simonsson, Stockholms plats i den kyrkliga indelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’74
IVAR SIMONSSON
skyldigheten enligt Upplandslagens bestämmelse ålåg flera
hun-dare, och som troligen också var gräns mellan Södermanland
och Uppland, har säkert, också skilt de båda stiften åt.
Söderström är ju närmast en bildning i historisk tid. Den äldsta
staden bör sålunda ha legat på mark, som tillhört Brännkyrka,
eller som den hette under den äldre medeltiden Vanthörs,
församling och legat under Strängnäs stift. Vid 1200-talets mitt
voro strängnäsbiskoparna att anse som stadens kyrkliga
överhuvud, och när biskop Anund1 1288 protesterar mot ärkestiftets
utvidgningstendenser åt detta håll, åberopar han sig, tydligen
med allt skäl, på gammal hävd.
Redan under Magnus Ladulås’ tid börjar staden växa ut
över Stadsholmens gränser både i norr och söder och det
uppstod en malmbildning på norra stranden av strömmen, där
konungen 1286 lät anlägga S:ta Klara kloster, alltså inom Solna
(Solnö) församling, som tillhörde ärkestiftet. Här erbjöd sig
tydligen ett tillfälle för ärkebiskoparna att gripa in. Det kyrkliga
intresset av stadens uppkomst bör ha varit mycket stort.
Staden var ju enligt rimkrönikans ord anlagd som ett lås för
Mälarens sjö och den skyddade kyrkorna inne i mälardalen för de
slaviska rövartågen. Dess karaktär av handelsstad med
förbindelser utåt bör ha givit den en särskild betydelse för de
kyrkliga makthavarna, som hade behov av ständig kontakt med den
internationella världen. De gamla författarna bruka poängtera
statsmaktens inflytande för stadens tillblivelse, konkretiserad i
Birger Jarls grundläggningshandling. Ser man på den äldsta
stadslagen, den för Stockholm under 1200-talets slut författade
Bjärköarätten, ger den i viss mån ett avvikande vittnesbörd och
visar oss en i förhållande till kronan ganska obunden
stadsförvaltning. Den talar ej alls om någon konungens domrätt.2
Eds-öresmålen räknas bland de vanliga rättegångsärendena, och de
enda, som förövrigt omtalas, äro hemfrid och kyrkofrid. Om
man icke nöjdes med fogdens och rådmännens dom, hade man
rättighet att få uppläst för sig »biscopsins laghbok oc aennaen
■ Sv. D. II, s. 50.
2 Corp. iur. sueo-goth. IV, s. 16. karlsson, Den svenske konungens
domsrätt, s. 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
