- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguåttonde årgången, 1928 /
230

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emil Färnström, Om källorna till 1571 års kyrkoordning. En jämförelse mellan Svenska KO. 15 7 1 och Würtembergs KO. 1553 - II. Jämförelse mellan WKO. 1553 och KO. 1571 - 4. Om nöddop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 i o

e. färnström

tände på den svenska KO. i denna avdelning och framhåller
såsom resultat av den gjorda undersökningen, att Laurentius
Petri gått sin egen väg. Något direkt lån från utländskt håll
kan ej påvisas, om även de i ritualet ingående momenten äga
sin motsvarighet i de tyska formulären. »Möjligen har han från
dessa endast fått uppslaget och den allmänna planen.
Utge-staltningen är honom egen och hade denna samma kännemärke,
som den svenska liturgien i stort sett hade i jämförelse med
den tyska, nämligen den större liturgiska rikedomen.» Vi stanna
här närmast inför frågan, i vad mån WKO. influerat på den
svenska. WKO. av 1536 har hämtat en del från den
Branden-burg-Nürnbergska KO. av 1533, som vunnit insteg i vida
kretsar i Tyskland, men skiljer sig ock rätt så betydligt från denna.
Den börjar med 1) ett omnämnande av nöddopet, som brukar
äga rum, när barnet är i fara, och framhåller, att prästerna
böra uppmana barnmorskorna att vara noga med, att nöddopet
sker ordentligt i Fadrens, sonens och andens namn (detta
ordagrant ur B.-N. KO.). 2) Vidare böra två eller tre personer vara
närvarande vid akten. 3) Den, som fått nöddop, skall därvid
förbliva och behöver ej döpas om (sub conditione) (ordagrant ur
B.-N. KO.). 4) Får barnet leva, skall det föras till kyrkan, där
nöddopet bekräftas på följande sätt:

5) Prästen frågar, huru, med vilka ord, barnet döpts och
vilka därvid varit närvarande.

6) En allokution, som börjar med Lieben freund, innehåller
ett konstaterande, att nöddopet ägt rum, varpå följer angivande
av namnet.

7) Bön: Allmechtiger ewiger Gott. der du durch die
Sindt-fluss etc.

8) Evangelium infantium och Fader vår.

9) Slutönskan: Der Herr behüt etc.*

Vi skola nu se, om och i vad mån dessa nio moment ha
sin motsvarighet och gå igen i den svenska. Det första
motsvaras även i den svenska av en förklaring, när nöddop äger
och bör äga rum. Den svenska är här mycket mera utförlig
och går även in på och avvisar något, som under den katolska
tiden var vanligt, att man döpte barnet, innan det ännu var

1 Richter, a. a. I, s. 177 inledn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:08:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1928/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free