- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguåttonde årgången, 1928 /
233

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emil Färnström, Om källorna till 1571 års kyrkoordning. En jämförelse mellan Svenska KO. 15 7 1 och Würtembergs KO. 1553 - II. Jämförelse mellan WKO. 1553 och KO. 1571 - 4. Om nöddop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM KÄLLORNA TILL I 5 7 I ÅRS KYRKOORDNING

2 iq

KO., och evangelium infantium med en kortare inledning följer
omedelbart på allokutionen. I stället är i den svenska insatt
en ny bön efter Fader vår: O tu meenlösa Lamb etc., som ej
har någon motsvarighet i WKO. och ej heller synes kunna
återfinnas i andra tyska KOO.1 och därför måhända är
självständigt författad av Laurentius Petri. Vidare är välsignelsen
insatt i den svenska KO. såsom avslutning. Slutönskan ersättes
här av orden: »Och läto så gå them medh fridh». I den svenska
förekomma ock föreskrifter om knäfall och handpåläggning, när
prästen skall läsa Fader vår. Detta saknas i WKO. Laurentius
Petri förkärlek för en rikare och fylligare liturgi förnekar sig
sålunda ej heller här, och onekligen får det moment, när
barnet får sitt namn, en högtidligare och värdigare liturgisk
infattning i den svenska KO. än i WKO. Jämför man emellertid de
tyska KOO. med varandra med hänsyn till formuläret för
nöddop, så synes intet stå den svenska KO. så nära som WKO.
Den sachsiska av 1539 företer nog ock vissa likheter med den
svenska t. ex. i vissa uttryck, men själva planen vid
framställningen skiljer sig dock mycket vid jämförelsen mellan den
sachsiska och den svenska.

Slutet av kap. om Nöddop från s. 57 liksom avdelningen
om Barnakvinnors kyrkogång i den svenska KO. återfinnes ej i
WKO. Här möta vi dock en märklig tankegång, som förvisso
för den tiden betydde en nyhet. En gammal hednisk
föreställning var ju, att kvinnan genom barnsbörden blev oren, och
denna levde även delvis kvar i den katolska kyrkan.
Laurentius Petri är däremot angelägen om att starkt framhålla det
förvända i en dylik åskådning. Långt mera är det något av det
största, som kan ske med en kvinna, när hon får bliva mor.
Hon behöver då ej frukta döden, ty »aldrig kan man någon
tid bättre dö än nu när hon är stadd i sitt rätta kall». Därom
skola barnmorskorna erinra den, som ligger i barnsäng, och ej
onödigtvis skrämma henne för döden.

Prästerna skola förmana havande kvinnor, att de må
besinna, att (deras) livsfrukt är en särskild Guds gåva, för vilken
de skola med glädje tacka. Kyrkotagningen får därför ej heller
betraktas såsom en ceremoni, genom vilken barnaföderskan skall

* Jfr Rodhe, a. a., s. 215.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:08:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1928/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free