Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emil Färnström, Om källorna till 1571 års kyrkoordning. En jämförelse mellan Svenska KO. 15 7 1 och Würtembergs KO. 1553 - II. Jämförelse mellan WKO. 1553 och KO. 1571 - 7. Om nattvarden och mässan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
e. färnström
ursach ist furnemlich die erste
ge-wonheit geendert worden. Denn da
das volle faul und kalt worden ist,
haben ire sünd und den trost nicht
geachtet und rechte anrufung nicht
verstanden, haben sie die communio
nicht verstanden, haben sie die
communio auch unterlassen.
Nu sollen wir teglich, fur und fur,
unsere sünd betrachten und herzlich
fur gottes zorn erschrecken und
ernstlich bitten, das uns gott gnedig
sein wolle, um seines sons willen.
Und wo nicht herzliche begir ist
zur communio, da ist gewisslich
keine ernstliche reu und schrecken
fur den sünden. Weiter ist auch
das gebet und danksagung kalt und
faul, wo man der communio nicht
achtet.
Und die weil es gemein ist, das
etlich zum schein nemen, das sie
nicht zur communio komen wollen,
darum das sie in uneinikeit leben,
mit etlichen personen.
Dieses ist noch mehr zu strafen,
und komen viel grosser sünd uff
einen häufen. Nemlich, der hass wider
den nehesten, und die Unterlassung
der communio. Und so die uneinikeit
die communio verhindert, verhindert
sie auch das gebet und die anrufung.
Nu ist ja das aller eusserst ubel,
wenn ein mensch gott nicht anrufen
kan. Darum sollen alle menschen
in solchen feilen recht unterrichtet
sein, das sie sich nicht selb von
gott abreisen, und endlich in
ver-zweivelung fallen, sondern gedenken,
wie das gewissen gegen gott und
gegen dem nehesten stehen söl.
Wer unrecht hat, söl versünung
suchen. Wer nicht unrecht hat, söl
viel weniger mit gott zürnen, und
söl sein gewissen und herz frieden
begeren, und söl jm die anrufung
Gudh om syndernas förlåtelse, ther
achtar man thenna tröstena, som
Sacramentet haffuer med sigh, icke
heller mykit. Och haffuer thetta
vthan twiffuel warit retta orsaken
ther til, hwarföre then gamble seden,
som fordom war med Sacramentzens
ijdkeligha brukning j
Försambling-enne wardt förwandlat, Ty när
foleket begynte til at saledhes bliffua
kållhiertat och duffuet, så at man
sine synder och thenna högha
tröstena intet achtade, ey heller förstodh
hwadli een rett bön til Gudh haffuer
inbära, haffua the ock låtit thet retta
och dagligha bruket i Herrans
Nat-ward falla, såsom än nu idagh
til-gåår. Men thetta bör icke så wara,
vthan wij skola dagligadags
be-trachta wåra synder, oc aff hiertat
förskreckias för Gudz wredhe, och
alffuarliga bidia, at han för sin Sons
skul wil wara oss nådeligh, så faller
thet wäl j sigh sielfft, at man gerna
icke allenast seer och skodar, vthan
ock så munligha anammar
Sacramentet, vthi hwilko een Christroghen
menniskio sannerligha vndfår Gudz
nådh och syndernas förlåtelse.
Ty är ock lätt til förstå, att hwar
som helst icke är een hiertans
begär til Herrans Jesu Christi Natuard,
så at man ther gerna och ofifta
til-gåår, ther kan icke heller wara
någhor rett ijdher och ånger för
synderna, ey heller någhor rett bön
och tacksäyelse til Gudh, och ther
medh icke heller syndernas
förlåtelse. Ty så sägher Herren, jagh
seer til then älenda, och til then
som haffuer en förkrossat anda, och
fruchtar mitt ord.
Thet någre bära före, at the icke
för then skul kunna gå til
Sacramentet, at the någhot haffua
vthe-ståndandes med någrom etc. Så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
