Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emil Färnström, Om källorna till 1571 års kyrkoordning. En jämförelse mellan Svenska KO. 15 7 1 och Würtembergs KO. 1553 - II. Jämförelse mellan WKO. 1553 och KO. 1571 - 8. Om kyrkosång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om källorna till 1571 års kyrkoordning
Båda framhålla dock i ganska lika ordalag, att även någon
latinsk sång må kunna behållas kvar för övnings skull åt
skolorna.
WKO.:
Jedoch nach dem S. Paulus die
frembd, doch etlichen bekannte
sprach, zu seiner zeit in der kirchen
zur besserung zulasst, so mögen die
schuler zu zeiten ein lateinischen
gsang ––––-
jnen zur Übung in der Kirchen
singen.
I57I-
Men effter thet S. Paulus ock j sin
tijdh tilstadde fremmande,
dochnågh-rom aff Församblingenne kunnogh,
tungomål. Så mågha ock nu några
Latiniska songermedh ibland sungne
warda, för theras skul som thet
Latiniska målet kunna eller ock lära
skola.
Båda framhålla ock det stora missbruk, som rått förut och
bestått däri, att man ansett en dylik, på främmande språk sjungen
kyrkosång såsom en förtjänstfull gärning inför Gud att försona
Gud och vinna nåd och förlåtelse av honom.
Den svenska KO. är på denna punkt (liksom i allmänhet i
hela avdelningen) utförligare. Varje sång skall ock enligt båda
vara grundad i Guds ord.1 Likhet i tankegång mellan de båda
avdelningarna synes således giva vid handen, att författaren till
den svenska kyrkoordningen även vid utarbetandet av denna
avdelning haft den tyska WKO. framför sig och upptagit dess
viktigaste huvudtankar, ehuru ej i ordagrann översättning utan
i mera fri och utförlig bearbetning. De mera detaljerade
bestämmelserna för olika slag av gudstjänster, som följa i den
svenska KO., återfinnas ej alls i WKO. Man fäster sig också
här vid den för Laurentius Petri utmärkande liturgiska
rikedomen och omväxlingen. Här framhålles ock, att det, som läses
för folket, skall till innehåll och form vara sådant, att det
verkligen förstås av menige man (s. 94).
1 Ett par tankar framhåller den utöver WKO. Dels betonas den
kristliga friheten, så att man ej må känna sig bunden av vissa bestämda
tider för gudstjänst, om den också fastställer såsom det normala att
bibehålla »Ottesong, Afftonsong och stundom Nattsong». Dels framhåller den,
att predikan måste vara det viktigaste och gå framför »song eller annat
sådant». — Jfr Ahnfelt, a. a., s. 11, 36. LUÅ. 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
